Men jag kände faktiskt en viss tillfredsställelse i kassan sist, vissa saker har etsat sig fast trots att jag tvivlat. Inser att min sårade hjärna bara kan ta emot begränsat med info i taget...

25 år i hetluften tar ut sin rätt...

Kan inte kämpa 300, kan bara köra mitt tempo och hoppas att det går hem...

Men allt börjar sätta sig även i delin, har det mesta klart för mig även om jag funderar över hur det ska gå att var ensam i början, tänk om man strular till det så man får jobba så sent så man blir solo därnere?

Jösses. Jag o gösarna? Jag får väl sjunga när jag isar in de små aborrfiléerna och den lilla krabban.

i vilket fall finns det så mycket gott att handla sig bland salamisarna och rörorna...ett under om kolesterolet och vikten håller sin nivå...

parmachips...ska sova gott i natt...