Hur tungt det blir när det känns som om man inte hänger med riktigt. Det är så mycket info jag matas med hela tiden och ska slipas i så ibland rinner det över… steget efter…
Har snart kommit till ä i alfabetet så snart kan jag nog koderna till alla äpplena också.
Det flyter rätt bra hittills förutom ett längre uppehåll från kassaträning och en långhelg med tillhörande akutbesök. Så när jag kom tillbaka till kassan kändes det som jag var nybörjare igen. Usch. Ingen angenäm känsla.
Då längtade jag en smula till det jag hade drillats i någon vecka och börjat få grepp om. Fiskarna och räkorna, korvarna och vågen och skärmaskinen, den lilla tonfiskröran och taran på 2 mellanläggsblad och vilka av musslorna som kommer från Danmark.
Men i dag kändes det bättre. Fram tills på slutet då det hände en massa struliga saker och jag begrep inte hur jag skulle rätta till allt så jag fick fråga hela tiden. Papegoja kände jag mig som… usch inte heller någon angenäm känsla.
Till slut snurrade hela huvudet bara och jag ville gå hem. Sorgset. Det är svårt att sadla om. Vara tiptop 300%. Det är ju det vi inte kan fast vi vill, det är vår egen prestationsångest som ställer till det. Våra krav, jag vet ju det. Jag vill kunna klara mig själv.
I alla fall är checklistan på Mia A kul. Känns som om när gått genom den successivt så kommer jag få en OK- stämpel på rumpan. Undra vad som händer om man missar någon punkt. Man ska väl antagligen veta hur man ska hantera alla situationer snart.
Utom en sak. Det finns faktiskt en sak jag ” inte behöver veta” . Det är hur man fyller på is i isvagnen. Den man fyller upp fiskdisken med. Det har hållit mig vaken någon timme någon natt. Tänk om isen är slut liksom när jag ska ha den? Och hur var det- skulle man skära av det yttersta på leverpastejen när den var ny?
Svälj.
Vargtimmen är tuff, mellan 03.15- 04.45.
Men tack för detta, kollega! Jag behövde i alla fall inte belasta min hjärna med is-vagns-kunskap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar