Och nu när mamma och pappa är borta heltid ett tag så ökar ju pressen på alla. Jag lägger ut en del saker, tvätten och lite dammsugning mot att dessa barn får mat när de behöver, sjysst va?
Min lille son skickade ett sms till mig som hamnade i omklädningsskåpet, att jag skulle köpa chips och cola ” för jag har städat här”.
När jag kom hem hade han dammsugit överallt” brorsans del också mamma”, samt vikt tvätten och lagt den i olika högar med namnlappar på. Samt två udda strumpor med frågeteckenslappar på.
Jag dör! Hur rara är dessa barn? Man önskar man kunde krama ihjäl dem, aldrig släppa, bara tanka styrka från dem varje dag. Styrkan får man tanka genom prat, skratt, delade funderingar, sms.
Kramar är det ytterst sparsamt med, men de betyder desto mer när de kommer. Men tänk när de kom trutandes med munnen självmant…det var tider det!
Det här är andra tider. Inte sämre, bara andra.
1 kommentar:
Vilket underbart inlägg. Jag älskar det. Den positivitet, nostalgi och framtidshopp som det ger och speglar på en och samma gång.
Såg dig i kassan idag och genast så infann sig ett leende på mina läppar, du har en tendens att frambringa detta. Nu har jag väl möjligen haft ett mest hela tiden sedan i tisdags men likväl...
Önskar er allt det bästa. Kramar Gabriella
Skicka en kommentar