Nej nu har det varit så mörkt härinne så länge att man blir deprimerad. Det är i och för sig deprimerande att vara icke-behövd och o-efterfrågad, utanför, nix -tillhörande men för att få upp ångan, andan, livsanden i sig så måste man bita till lite i mjukdelarna kanske. Nypa sig i kinderna. Gå ut i kylan och uppskatta värmen här inne.
Jag är en sådan prick som ser i bilder. Det är för det mesta roligt. Jag har lätt att föreställa mig det folk berättar för mig, jag ser alltid personen jag tänker på i olika situationer jag mött den.
För det mesta är det roligt vill säga. Synen jag hade på näthinnan förra våren var dock inte så rolig. Då stod jag på en gigantisk trampolin på Atlantkusten flera hundra meter upp i luften och det kändes som om jag skulle ramla. Ibland ryckte jag till obehärskat, då höll jag på att falla. Det var en hemsk tid.
Det var som när man håller på att somna och får olika fall - känslor, jag brukar alltid se mig själv gå fram emot en rulltrappa och – hjälp! Jämt, hela mitt liv. Konstigt va?
Jag har en annan härlig syn också. Det är när jag tänker på den eller den, vad den sagt eller inte sagt, om den eller den har varit dum och politiker och makthavare och elaka barndomskamrater och folk runt omkring en som beter sig som jag inte förväntar mig, eller som jag smått ogillar. Som inte överensstämmer med mina normer om hur man bör bete sig eller inte.
Då ser jag trappen man står invid när man har knackat på däruppe. Sankte Per har öppnat porten och ställer med dånande stämma under det att blixtar ljungar runt oss frågan: har du levt ett bra liv, har du varit snäll och betett dig sjysst mot dina medmänniskor. Har du brytt dig om dina barn och din familj och ätit nyttigt och inte åsamkat dig själv en massa dumma sjukdomar?
Det finns då två trappor, en som leder ner i helvetet och en upp i himlen, till paradiset. Och där står man och begrundar, vart ska man få gå? Vad ska han fatta för beslut, ska han peka med ett leende uppåt eller med mörk bister blick neråt?
Den synen brukar jag frammana när någon sagt något dumt. Då hoppas jag att den personen blir förlåten av Per så han får gå uppåt i trappen.
Vart jag ska? Uppåt förstås. Förhoppningsvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar