Insikter i gymmet 090926.
Lönelördag kl 13 fick jag för mig att gå på gymmet i stan. Oj oj tänkte jag, jag ar inte varit där på jättelänge hur ska det är gå, kommer jag att få skämmas nu eller o cirkla runt och fundera på hur allt egentligen fungerade och hur det hängde ihop och vad just min kropp behöver och har jag tillgodogjort mig all information jag fått de sista åren om kost och hälsa och tycker folk jag är tjock eller pinsam eller luktar illa och hur blir det egentligen?
Vet ni att 90 procent av all oro är obefogad? Att vi inbillar oss och ställer upp hemska scenarion som aldrig inträffar annat än i våra hjärnor och hur mycket tid som FÖRSPILLS till oro?
Jag var SOLO i gymet, alla var antagligen på shopping eller nåt. Kanske de skulle gå efter affärerna stängde eller så. Så dum jag var som oroade mig!
Oro ja...
Jag vill inte vara orolig. Jag vill veta att det finns ett skyddsnät runt oss i Svea AB när vi faller. Att skyddsnätet fungerar när jag inte är stark, när jag är liten och skör och behöver en stark hand runt min axel.
Jag vill inte ha en otrevlig röst i örat som säger, du hör väl vad jag säger vi har inte pappren! Jag vill ha empati och ett lugnande besked för att det kanske dröjer med pengar och pengar är viktigt i världen.
Hela Sverige är uppbyggt på myndigheter som ska hjälpa oss när nöden är närvarande och så fungerar inte de myndigheterna. Fem månaders väntan på pengar från försäkringskassan, utredningar från a-kassan, du kan komma att anvisas till jobb och utvecklingsgarantin… hotfullt liksom, kom inte och tro att du är trygg här, vi ska nog knäcka dig.
Så känns det ibland. I Sverige AB. Så har de som bestämmer lagt upp Sverige för oss.
Så man kan ju undra om myndigheterna egentligen tillhör de tio procenten man har anledning att verkligen känna oro för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar