Rötslam.

Jag är normalt sett en fredlig människa men i bland får jag så primitiva känslor. Jag vill slåss och trampa sönder något och slå och skrika i en madrasserad cell.

Jag vill banka vett i politiker som skapar förutsättningarna för vanligt folk så de går på knäna. Åt alla oss här nere ska tyglarna stramas åt, svartjobbare ska jagas och bestraffas men de som betalar dem, de ska gå fria. De som har råd att betala, de välbärgade i samhället, de som betalar svart ska komma undan med det.

Eller få lite rabatt för att ha tjänstefolk.

Rötslam.

Jag är så förbannad för hur man blir behandlad som arbetare, var man än jobbar. Utnyttjad till max, trots att man drar in pengar åt företaget så är man bara en kostnad. Man får själv se till att jobba på rätt sätt så man inte får ont. Jobbar man fel kommer kanske Previa och plockar upp resterna av en. Om man har tur.

Rötslam är det värsta ord jag kan komma på, det stinker om det.

Att år efter år vara konkurrenskraftig, ha säljtävlingar, nyheter och uppdateringar som rasslar in på mejlet varje dag, mer ansvar men ingen makt, matas med allt man ska kunna och veta och dessutom få reda på via nöjessidorna hur man ska klä sig och vilka möbler man ska ha och via veckotidningarna få veta hur du ska safta och sylta och hjälpa barnen med skolarbetet när de inte orkar jobba i skolan för det är sånt jävla liv.

Det går inte. Rötslam. I kvällstidningarna kan du numera i halva tidningen läsa skvaller om kändisar och hur mycket du bör lägga på att må bra själv. Om du vill läsa det, det går att välja bort också och komma underfund med det själv.

Det stinker rötslam överallt.

Jag är född pessimist det kan jag inte förneka men jag vill gärna ha ett bra enkelt liv och det vet jag att alla vill ha. Jag har ett bra liv men det är inte utan fight jag slår upp de isblå varje dag.

Varför är alla unga tjejer stöpta i samma form, har likadana kläder från olika företag som ser likadana ut men konkurrerar om varumärket? Höga stövlar, leggings, kort kjol, tajta jeans, tjocka sqarves som matchar någonting i klädseln. Varför fattar ingen någonsin att de är någon ändå utan att se ut på ett visst sätt?

Varför fattar de inte att folk tycker om er för den de är och inte för den de ser ut att vara? Gå inte i fällan, låt er inte lockas dit, stanna upp redan nu och vänd er till ert innersta och fråga vad som är värt någonting i livet.

Gör inte alla andras misstag.