För att kunna förstå sig själv, sina reaktioner, sina handlingar, sina spontana utbrott och tårar och sin vrede och sin rädsla måste man tillbaka till sin barndom, man måste ner i det där förortsträsket och grotta och ännu längre, till småbarnstiden, innan man visste att man var förortsunge. Till tiden då man höll mamma i handen, satte föräldrarna på en piedestal, till tiden då man gick till skolan med en klump i halsen för att man kände sig lite ensam och utanför. För att ingen annan hade hästsvans och gul kjol. Eller vita vinterkängor med päls som man fick gå med lite för länge på våren så de blev för varma. Eller för att ens tänder var svarta, för att man fått dricka saft för ofta.

Man protesterade inte då. För mamma var kärlek. Men var kommer rotlösheten ifrån då man ändå var så fylld av den där kärleken?

Jag har läst en bok som hette "Att nudda vid botten" av Sally Brampton.

Den var riktigt gripande, hemsk och glädjande för att hon blev bra till slut men som alla lever man med depressionen strax bakom sig för resten av livet. Depressionstillstånd kan jag inte föreställa mig trots att jag i perioder mått väldigt väldigt dåligt. Att vara så deprimerad och nere så inget har ett värde, att bara ligga och vilja dö i en säng. Så hemskt. Inga mediciner hjälper, det tog henne 4 år tror jag att komma ur depressionen.
I boken beskrivs känslan av utanförskap med ordet hemlängtan. Författaren var diplomatdotter och flyttade runt i världen och hamnade i olika länder, olika skolor, syskon delades på och skickade till olika internatskolor. Obeskrivligt. När en vän till henne besvarar frågan” hur mår du, är du deppig?” med ”jag har bara hemlängtan” känner hon igen sig i det ordet, en ”förvirrande känsla av olust och oro och ordlös längtan till vem vet vad? ”

Ordet hemlängtan blir ” ett vidsträckt vittomspännande ord som ständigt cirklar mellan ursprung och identitet utan att slå sig ner för gott någonstans”.

Hon tror att hennes depression delvis har att göra med den obesvarade frågan var är hemma, att hon försöker hitta till en plats som inte existerar. Och självklart leder inte enbart en splittrad barndom till depression men troligt är att barndom, medfödda personlighetsdrag, viktiga händelser i livet och en viss neurokemisk sårbarhet är samverkande faktorer.

Denna bok om sin depression var helt fascinerande. Jag har själv varit och nosat i träsket många gånger och blivit ledd på rätt väg en gång för alla. Jag hjälp att gå tillbaka och se vad som hände där borta och hur jag formats av barndomen, det var oerhört lärorikt. Jag har också en känsla av hemlängtan och känner igen den från barndomen, den har hängt med hela mitt liv. Lite rotlöshet, en längtan efter något diffust, trygghet? Jag hade en längtan efter att veta att livet skulle bara rulla på, att ingen skulle lämna mig. Panisk rädsla för att bli lämnad ensam.

Kan man, skriver författaren, upptäcka de utlösande faktorerna till varför man reagerar på ett visst sätt, faktorerna som utlöser djup smärta, bortglömda minnen eller förbryllande reaktioner så kan man ta udden av dem. Inte undvika dem, för då undviker man livet självt eftersom livet är smärtsamma händelser.

Jag har alltid känt mig lite utanför, velat passa in och vara som andra men inte lyckats. Varken i barndom eller i halvvuxen ålder. Alltid grubblat för mycket. Gillar fortfarande inte tanken på att bli ensam. Att folk ska lämna mig. Jag vet inte om det beror på att jag skickades till andra familjer, både släkt och inte släktingar, för att bo några veckor på sommaren som barn. Det var inte alltid man trivdes, hade fruktansvärd hemlängtan ibland. Det kunde räcka med att jag var hos farmor någon helg för att jag skulle längta hem så det gjorde ont.

För hem var kärlek. Borta var ingen kärlek på det sättet. Nu i backspegeln kan det låta löjligt att dra upp det här kanske, det finns de som blivit utsatta för fruktansvärda övergrepp som barn och levt med missbrukande föräldrar och så har jag inte haft det.

Men boken var en hjälp att förstå en känsla jag alltid haft och som jag lagt locket över i alldeles för många år. Jag tror det räcker att jag fått öppna locket och definiera det.