träsket...

Osäkerhet är vardag idag, det räcker inte längre med ett jobb, man måste ha flera för att klara sig.

Mitt mål 2011 var att göra mig av med a-kassan, ta mig ur träsket, eller rättare sagt, inte hamna där igen. I arbetslöshet. Jag trodde det skulle fungera, men det verkar inte som det ännu.

Så lite sorgsen över detta är jag. Känns som om jag inte kan få det jag allra helst vill. Jag måste uppenbarligen skapa något själv för att kunna leva fullt ut. Och det är inte lätt det heller.

I går var en vägskälsdag. Det var längesen det kom en sådan. Kommer eventuellt att berätta om detta senare. Man står där och huttrar och vet inte vart man ska gå. Båda vägarna signalerar mörker därframme, till att börja med. Sen kommer det ljus det vet jag. vägen jag måste ta är rulltrappan neråt först, en bra bit. Sen kommer det att bli ljust igen.
Men det känns tungt. Har sovit tungt i natt men känner mig tung i bröstet idag. Stel och obekväm. Hu!

Blev bjuden på ägg och baconfrukost av sonen. Underbart! Han och jag bara, en stund vid frukostbordet.

Då är man inte osäker. Då vet man vad livet är värt. Vad barnen är värda. Att livet är värt att leva.