Meningen med livet - böcker har jag tagit mig igenom några stycken. Plöjt, stannat upp, reflekterat, genomfört, ratat, strukit, skrivit av. Nödvändiga steg för mig, för mitt välbefinnande.
Och då jag själv har gjort en bit av den inre resan och kommit en bit på väg så läser jag gärna frågor och studerar svar på vad olika människor ger för svar på vad meningen med livet är.
I en DN från 2008 svarade Liria Ortiz, legitimerad psykolog, en insändarskribent som tyckte livet hade stannat upp och där hon stod med alla frågor om ” var det inte mer än såhär”, de frågorna vi alla någon gång kommer ifatt fast vi inte tror det.
Liria Ortiz svarar skribenten att det inte finns en enda slutgiltig mening utan vi måste hitta den varje dag. Allt ifrån hur vi ska klä oss till hur vi vill välja att leva vår dag måste vi välja. Den där meningsfullheten kanske inte inträder i livet förrän vi är överens med våra värderingar om vad vi tycker är rätt och viktigt.
Värderingarna vi kommer fram till är det som bör ge vårt liv riktning och bli principer för det liv i vill leva. Vi mår som bäst när vi upplever att det vi gör överensstämmer med våra värderingar. Mål skriver hon också om. Att tomhet kanske uppstår när man uppnått de satta målen, men mål och meningsfullhet är inte detsamma utan när målen överensstämmer med den riktigning vi vill ge vårt liv, först då känns det meningsfullt.
Liria ber skribenten svara på frågan hur viktiga på en skala 0-100 är områdena äktenskap, föräldraskap, vänner, sociala relationer, utbildning, fritid, andlighet, samhällsfrågor, hälsa och välbefinnande och hur nöjd hon är med dessa områden idag. Och självklart ska skribenten ställa sig frågor som vad kan hon göra för att minska avstånden mellan de områden som är mest viktiga och där det är stor skillnad mellan hur det är och hur hon vill det ska vara? Vad ska bli det första steget hon tar för att minska skillnaderna mellan hur det är och hur det skulle kunna vara?
Ja det finns så många steg att ta i livet och jag är medveten om att omständigheter råder där man verkligen sitter fast i förtvivlan, och inte ser varken ut eller in men bara att ta steget och be om hjälp av något proffs kan vara ett steg i rätt riktning. Jag har själv suttit fast i frågor och inte haft svar och förtvivlat över att vara fast på ett jobb där jag vantrivdes och som tillsammans med sorg till slut blev ohanterligt för mig.
Då blev jag tvungen att be om hjälp, allt var bara svart och cement och bunker och jag kunde inte komma ut därifrån, det var en mardröm.
Utan svaren på frågorna är vi vilse och jag är övertygad om att man inte kan komma ur saker själv alltid, att man i perioder av sitt liv behöver stöd, någon som står jämte en och pekar lite försiktigt åt vilket håll man bör gå. det är ju inte alltid det är solklart och vägen ligger rak, alltför många gånger är det dimmigt och kyligt därute.
Och jag vet inte alltid att det jag gjort har gett mig något utan livet kan kännas lite konstigt ibland, speciellt med den här sista utbildningen, ekonomi, men jag tror ändå någonstans att i en framtid kommer jag att ha jättenytta av det jag gjort och genomfört.
Men just nu är det delikatessen på Ica som gäller ett tag. Pålägg och grillkyckling och smörgåstårtor och mackor och fiskar och sånt.
Det har en mening det också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar