Ytterligare artikel om vad vuxna människor fyller sina liv med…(lördagens SN)
Föräldrar i en klass diskuterar vad man ska åka på för klassresa. 400 kronor har betalats in på ett gemensamt konto. När man bestämt målet kommer det fram att inte alla har råd. Då skulle de sälja salamikorvar för att dryga ut kassan, oenighet rådde dock om detta och när en elev inte klarade föräsljningskravet blev han retad och fick någon form av strafftjänstgöring.
Då hoppade den eleven av och hans kompis också, och vill ha sina 800 kronor tillbaka, vilket de inte fick, researrangören kunde inte avboka, var ett av skälen står det i artikeln. De avhoppade elevernas mammor ansökte om betalningsföreläggande (Den som vill ha betalt eller få tillbaka en sak kan ansöka om betalningsföreläggande hos Kronofogden, och om den som ska betala inte protesterar resulterar ansökningen i ett utslag) och det blev tvistemål i tingsrätten, som kom fram till att den redovisningsskyldiga mamman skulle betala tillbaka pengarna.
De gick vidare till hovrätten som också konstaterade att ett enkelt bolag startats och de ansvariga därmed är skyldiga att betala tillbaka pengarna.
Ja har man inget bättre för sig i sitt liv så kan man ju göra såhär som en extra krydda till vardagens tristess.
Tragiskt tycker jag, klassen splittras i två läger och alla pratar säkert skit om de som hoppar av för att de inte har råd, allt på grund av pengar. Sitter här och funderar över vad konsekvenserna kanske blivit för denna klass. Går med all säkerhet ut över stämningen på lektionerna, kanske till och med över undervisningen, allt för att vuxna människor inte kan hålla sams.
I stället för att göra allt så enkelt som möjligt så krånglar vi till det å det grövsta.
Ja jösses, är det konstigt att det ser ut som det gör och att barn mobbar varandra? Mobbing är inte bara grupptryck det är jag övertygad om, det är med all säkerhet vuxnas agerande och skitsnack om varandra inför barn, som hör och lär hur det är tillåtet att agera.
Det är vi som sätter dagordningen för hur vi vill ha det i våra liv och våra värderingar präglar barnens agerande. Om barn aldrig får höra att de gör fel så fortsätter de, det verkar finnas en stor mängd människor som inte ser eller vill se att ens barn agerar fel idag, det vittnar en hel del personal i skolvärlden om.
Känns som att det sunda förnuftet har vi tappat någonstans under de sista årens hektiska stressliv. Vi orkar inte mer och allt går ut över barnen, deras liv och deras tid i skolan. Är det så?
Ja nu spånade jag iväg igen, det som börjar som en sak mynnar ut i något annat, det blir ofta så i min skalle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar