good night Sweden- wherever you are

Jag har haft så många försvarstal. Jag har insett mitt ansvar, min delaktighet i att det blev som det blev, att det slutade med att jag stod på strecket till den andra sidan, på trampolinen över atlanten. En gång förstod inte hur jag skulle få ihop livet längre, det var som ett långt rep som jag satt och stirrade på och inte fick ihop ändarna på. På något vis.

Men försvarstalens ord sinar understundom. Talet blir kortare och kortare, ilskan tunnas ut därför att lusten att leva var den som gjorde att jag sökte hjälp. Skratten i nutid luckrar upp den svarta dåtiden. Jag kan se att den formade mig men nu är det liv, leva leva och se framtiden an. Leende.

I dåtid behövde jag massiv hjälp, kärlek från en utomstående som inte dömde, gud vet vem som klarar livet on her own?

Jag söker fortfarande hjälp, jag behöver ibland någon som ledsagar, drar mig i ett rep, jag kommer aldrig vara den som är starkast. Jag är en hare som flyr och en björn som ryter. Ibland.

Ingen dåtid, ingen framtid bara en infekterad nutid. Allt var då, allt var skit, allt var svart som natten, hade jag sett en endaste stjärna blinka mot mig hade jag gråtit av lycka. Men huvudet var krökt, på insidan grät jag bara av vanmakt, av enfald och hjälplöshet.

Sån tur att det finns änglar. Änglar finns, både fysiskt och i sinnet, det är dem som trampat upp stigen framför oss. Några har på sitt sätt varit tvungna att röja sin väg med machete. De har fattat innebörden, gått helandet till mötes och tagit på sig att föra oss andra mot ljuset, från underjordisk mask-känsla till ” i can see the light!” känsla.

Kretsloppet är slutet. Det vi får det ska vi ge. You get what you give - ett av de viktigaste budskapen på jorden, om vi alla bara förstod. Gå till bibeln ” behandla din nästa som du vill bli behandlad.” Varför är det så svårt och har alltid varit genom tiderna?

De mest elementära frågorna går att besvara genom att ställa sig frågorna hur vill jag leva mitt liv, vad vill jag? Hur vill jag bli bemött? Hur kan jag ge det jag fått vidare?

Ge akt på änglarna, det är inte varje dag de korsar din väg. Men jag tror de korsar din väg när det är meningen att de ska göra det, när du är mogen för det. Och tiden stannar ett tag. Den stannar när man förstår, när ögonblicket fryser och man förstår allt. Då man förstår varför man inte förstått. Och inser att man är värdefull ändå. att man kan vara värdefull mitt i sin litenhet, sin otillräcklighet, i sina trevande försök till att leva.

Just nu är jag bland underbara människor som säger att man får göra fel. Man är ny. Det är ingen som skrattar ännu. Ingen som kräver något utom jag själv av mig själv. Varken åt min okunnighet, mitt utseende i keps eller min stillbild ibland, bland nya koder. Eller kodder som någon skulle sagt, han tillhör det förflutna, på SJ. Men han lärde mig också något. Så det är ett kretslopp.

Stillbild i ställverket. Det är en annan historia. Varfylld, som en böld.