söndag eftermiddag på Styrbordsvägen

Just hemkommen efter att ha handlat lite på Ica, produkter att inmundiga under veckan. När jag går där bland diskarna så fylls jag av en så oändligt stor känsla att det bara slår till.

Att man kan få må så här bra. det otroliga att gå¨från bläckfisknivå, som ett dallrande blötdjur till känslan att jag fixar vad fan jag vill, det är så otroligt. Från en dag till en annan. Ljus och mörker kompletterar verkligen varandra, det har jag förstått nu.

I många år har jag slitit rätt hårt på jobben, tagit mycket skit och skäll och mått psykiskt dåligt och då kroppen har sagt ifrån ordentligt. På Systembolaget var det ett fysiskt slit men också stress emellanåt som i och för sig inte berörde mig lika hårt som SJ.

Jag har ( av okunnighet) inte fått ihop livet alls på något plan och kört så hårt så hårt.

Sen tar det stopp, som det gör för alla till slut. Det var mörkt länge men sen har jag sakta stigit upp bland små ljusglimtar till att det bara känns som ett stort stort solsken. Jag är helt övertygad om att jag kan klara nästan vad som helst även om det är kämpigt, bara man har kul och har stödjande stöttande människor omkring sig.

Och alla runt mig som kämpar i det tysta med sina vedermödor och sina sorger, sin ilska över myndighetsfasoner och sin irriation över att inte få den hjälp man behöver till sitt barn.Alla vi finns för varandra, vi är där för att komplettera och stödja varandra, alla vi är på något sätt sammanfogade, länkade till denna värld, som kunde vara så bra. Om vi inte utkämpade krig hela tiden. Krig mot varandra och mot oss själva.

Denna verklighet är olika för oss hela tiden, i ett hus mår någon jättebra, i nästa sitter någon och gråter...och allt sammanfogas till en verklighet.

Hur är det då möjligt att vi inte förstår och inte ens har vett att uppskatta allt fint när vi har det?

En dag då allt är förändrat, då förändringens vingar blåser snålt runt oss gäller det att stå pall, klä sig varmt och stå kvar eller gå innanför dörren och stänga till. Därinne kan man tända några ljus och mysa lite. Fortsätta vara bomullsbeklädd. Därute blir man starkare, fast man inte tror det.

Att bygga huset starkt medans det går så att man orkar vara ett stöd åt andra som behöver det vid ett annat tillfälle. Lyssna på en vän, lägga en hand på en axel.

Vänner ska man se till att skaffa innan man behöver dem läste jag nånstans. Kanske är det så.

jag är glad åt alla mina fina...tack för att jag får vara er vän...