Det mest osannolika av allt händer hela tiden. Jag är ingen modig björn. Jag har mest sett mig som feg hare i hela mitt liv men successivt börjat inse mitt värde och ta mig ur fegträsket och börjat utmana mig själv.
Att göra saker jag aldrig gjort förut, att våga göra det jag aldrig vågat. Och sakta har självkänslan växt.
Så för ca en vecka sedan efter ett arbetsförmedlingsmöte som inte var så värst upplyftande så tog jag mod till mig, utmanade mig själv och gick in till några butiker för att tala för min förträfflighet som kassörska så att de skulle vilja ha mig som sommaranställd.
Att göra detta kastade mig in i en ny fas i livet, bara den som gjort det kan förstå förnedringen. Att stå där med mössan i hand och be. Jag blev dock väldigt bra bemött av alla, granskad, ja naturligtvis men varmt och korrekt bemött. Blev riktigt förvånad över att jag aldrig vågat förut, det var ju inte farligt, ingen som åt upp mig eller skrattade åt mig. 45 år och söker sommarjobb, jag hade mina aningar hur det skulle tas emot. Enbart förutfattade meningar visade det sig.
Jag som med min coach stött och blött alla möjligheter på marknaden och han har fått mig att våga ringa och våga prata för mig själv. Jag tackar honom idag även om det var jag själv som sedan genomförde det.
Fyra butiker, sen fick jag gå hem och lägga mig, helt utmattad. Arg på mig själv för att jag blir så trött och utmattad. För att kroppen säger ifrån. För att tårarna bränner bakom ögonlocken. För känslan av att” gud tänk om de ratar mig även som sommarjobbare”. Då skulle jag dö. Av skam.
Och tala om dagen efter. Då ville jag bara dra täcket över huvudet och sova, inte gå ut i det fina vädret alls. Det var en strålande soldag, kallt. Jag kunde inte slappna av så till slut gick jag upp och sminkade upp mig, fixade frillan och tog resolut mina papper och gick ner på stan i Ockle. Med målsättningen att klara av två.
Två timmar senare har jag ett sommarjobb och en praktikplats i två månader för att få lära mig gå runt i butiken ICA. JAG?
Jag är så lycklig och så glad, jag har nästan inte vågat tro det är sant, men nu har jag fått ett schema så jag vet att jag är välkommen på måndag. Jag ska få ut och träffa folk igen, skoja och skratta, skämta och se dem.
Så mina vänner vid facebook ska jag få träffa live lite oftare. Herregud vad livet är underbart!
1 kommentar:
Grattis, grattis, grattis. Vad härligt, vad underbart och vad otroligt modig du är. Dels för att du så öppenhjärtligt berättar och verkligen får ner de känslor du erfor på ett sätt som får mig att känna att det är jag som har upplevt detta. Men framför allt för att du gjorde detta, denna bedrift.
Jag som är en så flitig handlare där nere ser så fram emot att få möta dig där. De har gjort ett riktigt kap som tagit in dig där och säkerligen kommer de aldrig släppa dig, om de själva får bestämma såklart.
Stora, stora grattiskramar till dig
Skicka en kommentar