önskade och oönskade kunskaper

Tredje veckan inledd. Det har gått upp och ner verkligen, sakta men säkert börjar jag behärska ugnarna, jag har förvärvat en liten snits på att vika ihop paketen med fisk o skinkor, landsgångar och stubbar kan numera hanteras, om än med ett litet getöga i pärmen. Att riva av pappret från rullen går numera med ett ritch, ingen tvekan längre...

I dag har jag också förvärvat kunskaper jag skulle vilja vara utan. Skära lufttorkad skinka tunnt tunnt funkar inte så bra ännu. För att inte tala om den där j-a salamin...

Jag vet också att det inte ska vara nästan en hel burk jalapenos i nacholådan...(vissel vissel)

Vissa dagar är bättre än andra och saker som kan hålla en sysselsatt nattetid är det genanta i att skära av en hel rostbiff åt fel håll...urk...intuitionen...hu...eller det pinsamma i att skära en vitlökssalami så totalsnett så man bara skäms...det blev smakprover av den dock, vilket säkert gladde kunderna.

Ingen skrattade dock åt mig (vad jag såg när jag dumt stirrade på salamin, hur gick det där till liksom) eller visade tänder av ilska så jag är nog välkommen i morgon igen.

Det roligaste hittills var när jag första veckan försynt med skrapande fot frågade en i delin ledande person om det är så att man när man anställer blåbär räknar med ett ökat svinn i form av misstag ett tag...hon granskade mig under lugg, log med det bredaste leendet jag sett och uttalade nickande "m-m".


Mindre roligt är dock faktumet att jag inte har längden på min sida så när jag ska ta upp stora hala fiskar som slinker ur handskbeklädda händer måste jag häva mig framåt, ser antagligen inte klokt ut. Finns en elefantfot att kliva på också men jag har lite respekt för den, blir lite rädd att jag ska tippa ner snoken i isen, eller rätt bland strömmingsfiléerna. Offentligt...


Annars händer det tyvärr att jag kommer hem med något litet, idag en rökt makrill som jag bara var tvungen att köpa och prova... och en lime-aioli. hur ska det här sluta? Ibland vill jag förbarma mig över en ensam kycklingklubba eller en räkmacka, men jag har haft karaktären ännu...stubben kräver enorm viljestyra att motstå varje dag för fyllningen är superduperjumbo...

Tycker också lite synd om kycklingarna, de ser lite...lite...ledsna ut i sina kroppar, marinerade och ihoptryckta i en plastpåse, de är förvisso döda men att bli uppträdd så där på spett och grillad 35 minuter. Och tänk på räkor,först kokas de stackarna och sen snabbfryses de in...det räcker liksom inte med en sak...

Jag kanske blir vegetarian på kuppen...

Men i vilket fall som helst så älskar jag livet och lärandet...och den enrisrökta korven har svart hölje, så det så!