Jag kanske ska bryta av lite med dagens liv igen för att det
inte ska bli för enformigt. Jag kanske slänger in en och annan text här då och
då för att livet inte alltid är tjo och tjim. För att livet innehåller allt, hela
spektrat, sorg glädje ilska och..ja vadå? Ett ljusfyllt sinne.
Jag var en allvarsam själ då, alldeles för tyngd och arg
över livet som det var och hur det förflöt. Jag var för av allt. Jag har alltid
varit en tyngd tänkare, som gärna ältade det som var, grubblade för mycket. Ända
sen jag var barn har jag varit rädd för allt, rädd för att dö, rädd för att
förlora, vilket gör att jag aldrig levt fullt ut. Visst har jag varit sorgfri
stundtals men då har det handlat om att döva något som saknats, döda
tristessen.
I dag är åren på SJ i dimma, det är ett ställe jag aldrig
vill tillbaka till, den arbetsplatsen för absolut inget gott med sig, och jag
är så glad att jag kom därifrån levande. Alla steg jag tagit i mitt liv har
lett mig dit jag är idag, där jag känner sådan enorm glädje över livet, jag har
världens bästa jobb idag med massor av möten, ett positivt men ansvarsfyllt
arbete med mat och allt vad det innebär.
Jag har träffat några underbara själar som är med mig i vått
och torrt. Som tänker som jag, vill som jag, öppnar mina ögon på ett varsamt
sätt, får mig att skratta och le och samtidigt kan få mig att fälla en tår av
rörelse. Allt är rätt, inget är fel. Allt måste finnas för att man ska leva. Jag
är så lycklig.
Jag har dessvärre varit sjuk länge nu. Mina astmamediciner
har jag fått hämta ut tre gånger minst, det är inte klokt, jag har aldrig varit
så sjuk och hostat så fruktansvärt, varit så utarmad och trött på att hosta och
spotta slem men visst har jag fått vila och reflektera mycket efter en intensiv
sommar på jobbet. Vägen tillbaka är lång och seg, det är uppförsbacke och jag
bygger upp mig successivt med promenader inför stundande träningspass på puls
och träning.
Jag har också fått känna på en ny känsla. Ilska, som jag
aldrig tillåtit mig att känna förr, det var fult när jag var liten, jag har
aldrig fått vara arg eller ilsken och det är en känsla jag tryckt undan i hela
mitt liv. Så nu håller jag på och lär mig hantera ilska. Och lär mig tillåta
mig att känna det. Inte det lättaste alls. Jag har stött på ett par beteenden
alldeles nyligen där jag blev så ilsken så jag höll på att explodera. Försöker kanalisera
ut detta så det ska komma ut på rätt sätt, så att rätt människa ska få ta del
av det. Har i alla fall börjat den resan, att inte bita ihop längre. Får se
vart den leder. Jag har väldigt låg toleransnivå just nu mot dumheter och
hoppas att ett deltagande i en grupp på jobbet som lär oss bli bäst på service
kan få mig att med andras hjälp hjälpa andra att tänka på rätt sätt.
För idag är jag rätt människa på rätt plats, äntligen. Idéerna
bubblar ur mig, jag älskar att vara där jag är. Och ingen och ingenting ska få förstöra
eller ta ner den känslan hos mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar