söndag 21 februari 2010

så är vi redan där...saxat ur artikel i aftonbladet...

Braskande rubriker:

Helena Jonssons chanser döms ut-av psykolog.

Tror inte att svenska guldhoppet vänder den negativa trenden i kväll: ”Hon blir obekväm och har inga redskap för att hantera situationen

– Helena har valt att inte använda sig av mentala rådgivare. Hon har aldrig någonsin hamnat i en sådan här situation tidigare – därför har hon upplevt att hon är mentalt stark. Men rätt som det är händer sådant här. Hon blir obekväm och har inga redskap för att hantera situationen, säger Hansson till Svenska Dagbladet.

Han säger också att den mentala oron smittar av sig och påverkar såväl skytte som skidåkning. Det finns enligt Torsten Hansson inga sista minuten-råd att ge Helena Jonsson.

Men:

– Någon klok person måste få henne att inte bry sig om att det är OS. När hon blev så besviken senast var det uppenbart att hon kräver en medalj av sig själv. Då är det väldigt svårt att prestera.


Jag tänker: Vem har fått henne att kräva en medalj av sig själv? Vem är den kloka person som ska få henne att inte bry sig om att det är OS, varför finns ingen sån redan runt henne?

Varför uttalar sig en mental tränare, idrottspsykologisk konsult åt SOK, om henne till Aftonbladet?

Varför varför varför? Vem gagnar det? Dels ska hon inte bry sig o att det är OS men ändå ha en mental tränare för att hantera motgångarna. " Experter" ska uttala sig om deltagarna offentligt. Låt dem vara deltagare, nog måste väl människan själv veta att alla inte kan vinna? Eller vem har fått människan att tro att de kan allt de vill, varför har ingen någonsin förberett människan på motgångar? måste allt blåsas upp så förbannat? är det inte en prestation nog att ha tagit sig till OS?

Nu menar jag inte just Helena Jonsson här utan människan i helhet, för hela OS är fyllt av förväntansfulla själar, som väntar på guld-det enda som räknas. Prestera prestera prestera...otherwise- you are nobody- eller?

Sorgset är det i alla fall.

Inga kommentarer: