Lou Rosslings bok tänd dina stjärnögon fick jag rekommenderat av en vän att läsa och den vidgar verkligen sinnena ytterligare. För man kan lära sig vända ut och in på sina tankar, börja om och verkligen se istället för att titta, uppfatta i stället för att lyssna. Man måste också våga ifrågasätta sina tidigare erfarenheter.
För vad vi gör är att vi ser världen som vi förväntas göra, vi lever ju efter våra regler som inte alltid är de rätta, de är bara våra normer som vi utifrån de värderingar vi matats med och lever med sen barnsben. De kan behöva vridas om några gånger.
För regler har många gånger följts utan att ifrågasätta. Med barnens hjälp kan vi bli medvetna om våra beteenden och förändra våra prioriteringar läser jag. Barn blir våra lärare i livskunskap.
Ett avsnitt behandlar en gammal dam på ett äldreboende som enträget ber att få väva men blir nekad för att de väver på torsdagar. Om och om igen ber hon och blir nekad. Till slut kommer det en man med nyckelknippa och öppnar vävstugan åt damen som blir överförtjust. När Lou frågar hur han tänker så rycker han på axlarna och säger att han är vikarie, så han bryr sig inte så mycket om de reglerna. Han tyckte säkert det var idiotiskt, med rätta.
Och han gjorde damen överlycklig. Så istället för att hålla fast vid våra regler och normer så kanske vi behöver vidga våra sinnen, se bortom kvadraten vi lever i som är fullproppad med förmaningar och livskunskap som tål att förkastas…
Jag inser att jag också håller på att lära mig livet, jag vill se allt på ett nytt sätt och verkligen få andra till det också. Undra vad jag behöver förkasta för nåt i mitt liv… det finns nog en del..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar