Tvivlar, grubblar och stundtals
förtvivlar
Vill veta, inte leta,
Vill sanningen förstå.
Men sanningen är ju att

det finns ingen

Eller rättare sagt, det finns så många existerande sanningar
runt mig

Och jag känner mig så
ensam i min

Och när man lyfter blicken
och ser in i alla dessa ögonfärger
som passerar

Så ser man all världens sorger passera förbi.

Luggslitna, välbärgade och alldagliga passerar mig
med sorger, stress och allvärldens skit och tristess
på axlarna och i ögonen

Jag vill inte bara se sorger passera,
Jag vill se glädje

Men det som händer runt omkring oss, varför händer det?
Varför produceras hårda förutsättningar,
När kommer mjukheten att göra intåg?

Vem kommer någonstans att ståta med att de
analyserar konsekvenserna

och gör en rimlighetsbedömning

Vi ser ju resultaten
sedan 10 - 15 år
Hur alla mår, de som inte orkar längre men kämpar ändå,
de som är på väg mot orkar inte
och den lilla skaran som funnit

ron,stillheten och styrkan att vända oriktigheterna ryggen.

Men ska vi strunta i allt, gå vidare och rycka på axlarna?
allt gäller ju inte mig
det rör mig inte i ryggen

Men visst rör det mig ändå, eftersom jag också trampar denna jord
jämte er alla
och mina handlingar också ger ringar på vattnet.

Alla som inte orkar i min närhet kan jag
försöka
stödja en dag då jag har en bra dag.

För inte heller är alla mina dagar bra dagar

Försöker mota bort oron, vill ha bort den.

för jag vill leva i trygghet

Alla måste finnas för att svea ska fungera,
men alla ska inte ha det jättebra

uppenbarligen

bara ett visst antal av oss
och vi andra enbart periodvis
i bästa fall

eller?

Sverige AB, riket där allt ska gå med vinst.
Ingen får ha det för bra
och alla
ska kämpa
till sista blodsdroppen.