Minuset med mig,
och plusset för all del,
som jag ser det,
är förmågan till inlevelse
i berättelserna om
människornas vardag
historierna...
på minus hamnar, som jag ser det,
oförmågan att radera bort det
Att lyfta mig ur och
Gå vidare
För jag kan inte lyfta allas liv
jag inte kan det
även om jag vill
Kan inte
på plus hamnar att jag kan vara ett "höra"
en beröring på axeln
Jag vill kanske för mycket
men jag vill verkligen ställa allt tillrätta
i Sverige
i verkligheten
Men det jag inte vill
är att rycka på axlarna
och sätta mig vid tv´n o zappa
dokusåpa, tävlingar, hysteriska skratt
för att
glömma allt
och förstummas och kunna lyckas rycka på axlarna
Men tillfälligtvis, givetvis, må bättre
Det kan jag inte
I min naivitet vill jag lindra smärtan
Ge hopp
Locka till skratt
önskar jag kunde det
vet att jag kan det
ibland
men ibland maktlös vemodig sorgsen
på plus hamnar mitt spirande hopp om
mer kunskap och vetgirigheten
så att insikterna infinner sig om
hur man skulle bära sig åt
för att ställa allt
jävla skit
tillrätta
här i världen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar