tisdag 17 november 2009

vill inte höra mer

Jag vill inte vakna upp en gång till och få läsa om dessa multiresistenta bassilusker som ökar och ökar som det kryllar av överallt i sjukvården, på intensiven, där många allvarligt sjuka patienter behöver antibiotika.

Jag vill inte vakna upp en gång till och få höra att en vän blivit AVSTÄNGD från a-kassan på grund av att hon felaktigt fyllt i korten ett år tillbaka och självklart blivit återbetalningsskyldig men också AVSTÄNGD och UTESLUTEN på grund av ”grovt uppsåt”. A-kassans regler är fruktansvärda att förstå, det medgav en chef i en artikel men inte gick det att göra något utan det är hela försäkringen som är fel, som måste omarbetas så att folk ska slippa skicka in kompletterande uppgifter.

JAG VILL INTE!!!

Jag vill inte få höra en gång till att någon som har cancer blir avfärdad och det hinner gå flera månader innan man kommer till rätt läkare, återfall eller nydrabbad.

För jag blir fullständigt rasande över tingens tillstånd i SVEA AB, där allt ska gå med vinst och inget med förlust utan att man ska dra ner på verksamheterna. Men mest på kärnverksamheterna.

Vill inte heller höra fler som vännen som blev uppsagd för att hon inte mäktade med riktigt och ansågs som en svagare länk. En de ville ha bort, övertalade att hoppa av. Hon som kände och tänkte som jag och for illa. Hon är icke önskvärd längre.

mayday...mayday...

Jag är glad att jag inte röstade på ett parti i alliansen. Som utfärdat riktlinjer för myndigheterna som innebär att jag är tvungen att säga upp mig för jag kan inte leva på vad ett jobb ger och inget annat finns att kombinera med. Hellre stämpla heltid än att deltidsjobba någon dag i veckan och känna sig behövd och efterfrågad.

Vissa saker måste bara fungera i samhället med skola, vård och omsorg i spetsen och det är de sektorerna som inte fungerar och där personalen tvingas vrida ut och in på sig för att räcka till. Och så har det varit i 10 år så ingen kan säga att de är oskyldiga till nedskärningar som slitit ut personalen.

Ingen! Jag hör på deras röster att de har svårt att andas ibland. De är stressade kommunens anställda. Jag är stressad ibland. Undra hur det är att eftersöka en kurator idag. Har de tid, hur lång är kön?

Vad är detta för tillstånd, vad är detta för välfärd?

Jag vill inte vakna upp en gång till och höra om alla utförsäkrade som får vänta på pengar eller inte får pengar alls, får gå till socialen och bli utredda. Ställda mot väggen. I Sverige AB.

I Sverige sker detta runtomkring oss mitt ibland oss. Hela tiden.

Jag kan inte sova ibland. Jag ska nog fundera på att börja boxas. I ren ilska, i ren frustration över tingens tillstånd.

Ibland vill jag inte höra mer. Jag vill bara skrika.

Inga kommentarer: