som jag fick med mig av två rara tjejer då jag lämnade SJ.
Försök att ta tillvara
allt gott som livet ger.
Se det stora i det lilla
så kan guldkornen bli fler.
Ge dig tid att reflektera
i en stund av lugn och ro
Låt sanningen bli vetskap
men släpp även fram din tro.
Och när du möter mörker
och livets tvära kast
-känn då hur livet rör sig
och ljuset får kontrast.
Känn att du får styrka
av det som gör dig svag
-att där finns nåt att lära
av allt som sker var dag.
Det har runnit lite vatten under ån sen jag slutade på SJ men jag har burit med mig dikten överallt i min väska, tittat på den ibland, gett den till någon annan i själsnöd ibland. Inte alltid har jag förstått innebörden i alla strofer eftersom livet innebär sån extrem press ibland och man knappt hinner andas ordentligt emellanåt, vilket naturligtvis är så fel så fel.
Men man gör sitt bästa jämt, man gör mer än sitt bästa mestadels och blir tyvärr inte alltid uppskattad därefter. Därför är det så viktigt att vi stödjer varandra i det lilla så det stora blir bättre.
Ny press och andra problem dyker ju alltid upp längs med vägrenen, just nu är det heltidsarbetslöshet och vetskapen om att medmänniskor- kända och okända- kommer att utförsäkras från sina sjukersättningar för att de bedöms klara att arbeta till viss del.
Så många blir av med sjukpenning och a-kassan kommer inte igång, de kanske inte ens har rätt till a-kassa en gång. Så, med pengabrist och kanske en hel familj i arbetslöshet utan fungerande a-kassa, vad i h-e rent ut sagt är det vi ska utsättas för i det här samhället?
Just nu är jag glad att jag inte röstade på något alliansparti. Det här är milt sagt omänskligt. Jag hoppas på revolution i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar