Det är vi som varit på den andra sidan
som vet hur det är,

som vet hur det borde vara

Det är vi som vet
att man inte borde spara
i skolan,
inte lägga ner
bandyplaner och låta föräldrar
och barn
pendla i mörkret och kylan,
för att kanske eventuellt i värsta fall

i mina mardrömmar

eventuellt göra det till en valfråga
att öppna den igen.

Vi vet att världen skulle se bättre ut
om alla såg varandra i ögonen och log

Om vi alla la en hand på en axel av medkänsla ibland

Kanske vore världen vackrare
om vi någon gång lät tårarna fylla ögonen av sympati

Vi vill förändra
och många gånger sprida lite

glädje

utrota illvilliga ironier
utplåna egoismen och
omvända otäcka
översittare
Och tro att ett sätt är att le mot de vi ser
varje dag

Vi kramar våra vänner, dricker kaffe och promenerar.

Pushar arbetslösa och småledsna, är vänner
men inte
diplomerade coacher.

Våra hjärtan rusar
när vi är osäkra på vår förmåga
och vi får ont i kroppen när vi slappnar av

efter vedermödor.

Vi vill ligga raklånga ibland under mjuka filtar.
och gråta
gråta- här du förstått det a-kassan?

Vi sover illa av oro och funderingar
och tinnitus brusar
i huvudet
vi mäktar inte alltid med riktigt

Och för det är vi den svagare länken
den man inte kan satsa på

Eller?

För egentligen är vi den starkare

det vet jag

För vi har erkänt våra svagheter,

våra gråtattacker, vår ånger,
och ångest över att inte mäkta med

Och ändå har vi
ljuset
i våra ögon

för vi lever för att krama våra barn
blir lyckliga när vi får betrakta en gul finne på nära avstånd

blir varma av kroppskontakt och närhetssökeri, samtal

och vi vet att

trygghet

är lika viktigt både för oss och för våra barn.


Frågan ekar därinne
– hur ska världen bli en trygg plats
för oss alla?

Vem har svaret?

Du eller jag?