För arbetsförmedlingen, den gamle kontrollmyndigheten åt a-kassan, stundar nu tuffa tider. Nu ska de hitta jobb åt alla som utförsäkras successivt, utbrända, whiplash-skadade, arbetsskadade, you name it.
Verkligen bra tajming just nu liksom. Och utan urskillning verkar det som, kastas folk ut utan ordentliga utredningar, som antagligen leder till att om ett par år är de tillbaka i sitt sjukersatta tillstånd.
Nu när det bara finns säljjobb åt de hungriga vargarna, de som orkar övertala folk att välja tele 2 eller bredbandsbolaget, de som orkar sitta och ringa och sälja tidningar, rakhyvlar, omega 3 eller strumpor och få nej på nej. Övertala till döds. Fast sånt kanske man kan klara på halvtid när man har brutit nacken, vad vet jag.
Det gör ju inte saken lättare för mig att få ett jobb heller, men jag vill ju å andra sidan inte tvingas stressa runt på två deltidsanställningar på olika ställen. Jag vill ju ha ett jobb med ett bra ledarskap och lagom utmaningar,trivas och göra mitt och sen gå hem till min familj och fortsätta trivas. Vad är det för fel på de önskningarna?
Oviss framtid för de som kastas ut där det knappt finns några jobb, hamnar i a-kassans klor där de måste söka alla möjliga jobb inom pendlingsavstånd och kanske till och med får vänta fyra månader på sina a-kassepengar. Vad gör det i välfärdens Sverige?
Och arbetsförmedlingen får uppdraget att skapa mer ångest och oro hos de som inte förmår lika mycket som vi andra.
Jag vet inte hur rehabilitering fungerar hos alla företag idag, har hört skräckhistorier att efter 6 månaders sjukskrivning om ingenting annat finns inom företaget får du gå. Det är trygghetens Sverige det se! Arbetsgivarens marknad. De starkas marknad.
Jag kan inte fatta att inte de som en gång har bedömts vara så sjuka så de inte kommer tillbaka inte kan få fortsätta vara sjuka. Om man känner att man skulle orka med ett jobb till 25% så skulle man väl kunna få hjälp tillbaka, inte brutalt kastas ut och i ovisshet få vänta på pengar. Det finns ju familjer där den ena är arbetslös och den andra sjukersatt, någonstans måste det finnas en medmänsklighet. Men nej inte i alliansens Sverige.
Undrar hur coacherna känner sig idag, de som ska hjälpa fram de som desperat söker efter drömjobbet.
Jag ska fråga på måndag…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar