torsdag 12 november 2009

just nu

Jag blir kallsvettig vid tanken på att detta är mitt liv

just nu

att jag lever

här

utan jobb utan hopp

emellanåt.

Jag svettas kopiösa mängder vid tanken på att det är såhär jag lever mitt liv

just nu

mitt hopp min livsglädje är

den underbara familjen

de där rara

nackarna

att de finns är min

räddning

just nu.

Idag i natt alla dagar alla nätter

just när det är som värst

när jag

förlorat tron förlorat självkänslan igen

så kan jag ändå tänka på

eller, tvinga mig att tänka på

en nacke en ögonfärg ett älskat ansikte

och då vet jag

att det enda som gör

Livet

värt att leva

är att de

finns

just nu.

Jag lever jag kommer att överleva

men ibland håller jag på att gå

sönder, jag klättrar på väggarna

och jag är så nära att göra

nåt jag kanske kommer att

ångra

skriva nåt skrika nåt

om orättvisor

för det gör man ju inte.

Så beter man sig inte

punkt slut

just nu

för då tror folk att jag är galen

men jag är

frisk

i allra högsta grad

faktiskt.

Det var ju inte såhär det skulle bli

men det var såhär det blev.

44 år gammal

arbetsför

i allra högsta grad

men det är bara det att jag är

lite arbetslös

Just nu

1 kommentar:

Cattis sa...

Jag tycker att den här livsdikten är så underbar, dels för att den på ett avskalat sätt talar om hur du har det och dels för att uppställningen är så emot hur jag fick lära mig att uppställningar ska vara.. go for it Mia.