Nej hur i herrans namn ska man kunna få dessa barn att förstå det som skett, att det skett och att det kan ske här? Att det verkligen existerar sådana galningar som den norske terroristen som kan planera och genomföra ett dåd av den här storleksordningen.
Jag kan inte sluta tänka på det. Det invaderar mitt sinne även om tårarna torkat in nu. Hur många därute i världen som sökt sig till den högerextrema miljön i skymundan, hur många planerar och tror sig kunna genomföra sådana här dåd. Herregud det var flera hundra ungdomar därute, trodde han verkligen att han skulle kunna döda dem? Eller hur många trodde han på egentligen, hur ofta spekulerade han, hade han ett minimum, hur kunde han tro? Han visste ju att han skulle se dem i ögonen. Barn, det var barn!!!!!!!! Gud...
Det går inte att avfärda honom som psykiskt sjuk. Han är en del i en helhet och det är så skrämmande, jag har inte förstått detta förrän nu. I en debattartikel i Aftonbladet skriver Johannes Jakobsson, reporter på tidsskriften expo ” De islamofobiska tankegångar som inspirerat Breivik är baserade på vansinniga konspirationsteorier. Ändå har de sakta men säkert fått fäste i det offentliga medvetandet ute i Europa.
Idéer om att det finns en tyst överenskommelse där väst¬världen får köpa olja i utbyte mot att muslimer tillåts invandra en masse för att i slutänden skapa ett europeiskt arabland – Eurabia – är ¬vanligt förekommande. Det var denna idé som gjorde att Breivik tog till ¬vapen.
Artikeln finns här. http://www.aftonbladet.se/debatt/article13377684.ab, mycket intressant och visar på att dessa högerpartier som när hat och förakt finns överallt och ställer oss inför en utmaning, alla i samhället. Islamhatets miljöer och vit makt rörelser är främmande för mig, men det är väl aldrig för sent att börja försöka förstå för att kunna bidra till ett mildare samhälle, där ingen är sämre än någon annan.
Känner mig verkligen obildad i det här, måste verkligen läsa på mer. Här finns en bra artikel också, till hjälp för att förstå. http://www.aftonbladet.se/kultur/article13375610.ab. Petter Larsson. Jag saxar lite här.
”I Breiviks egna anteckningar framträder en paranoid värld som för tankarna till nazismens judehat. Europa befinner sig sedan 1400 år i konflikt med islam. Nu utsätts vi för en smygande men snabb islamisering. Breivik har fått för sig att muslimerna kommer hit i massor, föder fler barn är européerna, högljutt kräver religiösa och kulturella rättigheter och begår brott. Snart är Europa en arabisk koloni, ett Eurabia, tror han.
Till sin hjälp har de – enligt Breiviks klassiskt populistiska modell – en politisk korrekt elit av vänsterfolk. Det handlar om socialdemokrater, ”kulturmarxister”, radikala journalister och feminister som bereder vägen när det gamla goda Norge – och folk som han själv – är på väg att utplånas.
Därför måste Europas nationalister i självförsvar gå i korståg, både mot den yttre fienden och den inre.”
Och:
” Liknande föreställningar finns inte bara bland ytterhögerns näthatare och i tidningarnas kommentatorsfält, utan är också mycket vanliga inom de framgångsrika högerradikala partierna runt om i Europa. Dansk Folkepartis ideolog Søren Krarup ser till exempel ”Dansk Folkeparti som en motståndsrörelse, där jag kan avtjäna min nationella värnplikt mot det landsförräderi vi ser från folketingspolitikerna. De släpper varje år in tusentals nya flyktingar och invandrare i vårt land” och han drar direkta paralleller till motståndet mot nazismen. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson skriver om den muslimska invandringen som ”vårt största utländska hot sedan andra världskriget” och partiet gjorde inför förra valet en propagandavideo som anspelade på det demografiska hotet.
Men det stoppar inte där. Efter terrorattackerna i USA 2001 har hatet mot muslimer blåst rakt in i våra parlament och regeringar. Det är ingen slump att den norska massakern äger rum i samma tid som några av Europas mäktigaste politiker talar om det multikulturella misslyckandet”
Och:
”Det finns islamistiska terroristgrupper, det finns integrationsproblem, det finns muslimer som är djupt kvinnofientliga, som avskyr homosexualitet och som är kriminella.
Givetvis finns ofta skäl att diskutera detta. Och många av de enskilda inläggen kan i sak vara nog så välmotiverade. Problemet uppstår framförallt i den kollektiva fixeringen vid muslimer och islam och i proportionerna. När vi dag ut och dag in, år ut och år in, får läsa och höra om alla problem som muslimerna liksom smittar det i övrigt så idylliska svenska samhället med är det inte konstigt om många blir rädda och hatiska och tror att det är sant”
Och:
Naturligtvis tror varken debattörer eller politiker att det pågår ett civilisationskrig och att vi står inför vår snara utplåning. Men det spelar på att andra tror så. De vet mycket väl att så snart de säger något mer harmlöst om förtryckande slöjor eller segregerad simundervisning, så fyller andra i resten.
Det är en ond spiral. Retoriken mildras på sin väg mot maktens centrum, men vinner i gengäld legitimitet. När budskapet om de farliga muslimerna kommer i retur från politiker och ansedda debattörer känner fler och fler att de får mandat att välja bort dem som hyresgäster och anställda, att spotta på hijabklädda kvinnor på gatorna, att kasta glåpord, att brandhota moskéer och ytterst att ta till öppet våld.
Malexandermorden, mordförsöket på två journalister i Nacka och mordet på fackföreningsmannen Björn Söderberg 1999 innebar att det svenska samhället äntligen började ta hotet från nazismen på allvar – i alla fall för en tid.
K anske kan något liknande ske nu. Kanske kan massmorden i Norge innebära att också borgerligheten inser vad som kan bli följden när någon tar orden om det muslimska hotet på fullaste allvar.
Men då krävs att den orkar vända blicken mot sig själv och göra upp med frestelsen att vinna makten genom att göda hat och rädsla.
Då kan Utøya bli den vändpunkt från vilken rasismen kan drivas tillbaka”
Det är hemska bilder från Utöya, alla dessa döda. Det var hemska bilder på Manhattan för tio år sedan. Det är viktigt att våga se och inse att man kanske genom att försöka förstå i alla fall gör något, i stället för att bara vända blad och förfasa sig över Blondinbellas kollaps eller reta sig på vädret.
Nu gäller det bara att få barnen att förstå det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar