Så var det slut på detoxen. Den tog en ände med förskräckelse nästan. Nej jag skojar. Det värsta var att vara utan mjölk, potatis och leverpastejmackor.
Jag fuskade lite sista dagen, bakade intensivt till Femöredagen och kom på mig med att slicka av slickepotten. Då log jag för mig själv, det gick av bara farten, det var inte så att jag längtade.
På själva Femöredagen hade jag inte heller förberett mig tillräckligt utan det slank ner ett par korv med bröd och en kaka. Det var intensiva timmar med fikaförsäljning och samvaro. Kul var det! Och så fint väder.
Jag hade annars faktiskt väldigt lite sötsug och ingen chipsnoja, allt flöt bra. Det var baconen som spökade ibland. Jag vågade mig upp på svärmors våg, och hade faktiskt gått neråt sen sist, det var förvisso ett tag sen men ändå, ett par små kilon det var inte dåligt. Lite taggad blev jag. Nu ska jag återgå till vanlig kost men mindre portioner, mer motion och mycket mycket mer frukt och grönt, det var underbart!
Jag känner mig verkligen stolt över att ha tagit ett första steg. Nu är det bara att fortsätta kampen. Kampen för att må bra, på alla plan, kroppsligt och psykiskt. Det känns som en belöning till kroppen att äta nyttigt och motionera, den ska ju faktiskt hålla resten av livet. Den ska vara min bäste vän.
Så inget mer ont någonstans och hålla huvudet kallt, tankarna i stram tygel. Du fixa det här Mia. Nu när hösten är här. För jag ångrar lite att jag skrev att jag inte gillar hösten, det gör jag visst. Det blir så klar luft direkt, det har varit sånt kvalm och jolm ett tag och man har svettats vid grillarna. Jag har gillat kylen, där har man kunnat stå och andas ett par sekunder, frist.
Och eftersom jag inte är så van i kassan ännu så svettas jag lika mycket där även om det inte är kroppsarbete på samma sätt. Men det lägger väl sig. Torkar in. Ännu kan man ju luta sig tillbaka i solstolen med en filt om det skulle vara så kallt, så allt är frid och fröjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar