dag 4

Dag 4 på detoxen. Jag har skrivit testamente.

Jag kommer på mig själv med att läsa dödsannonser. Sjukt.

Gårdagskvällen gick bra, var dock väldigt trött och matt och sov middag ett par gånger. Hade en grej jag skulle iväg på så jag motionerade inte, men jag hade i alla fall tänkt det. Ännu är det alltså mest hudpromenaderna som gäller. En om dagen...men nästa vecka, då ska jag börja simma och kanske ta en cykeltur på Hyllan. Och träna lite muskelfästen, och magen...

Jag är inte så hungrig, jag äter men är orolig för att bli hungrig och för att jag inte har planerat det här tillräckligt. Så inatt när jag vaknade kl 0400 oroade jag mig för vad jag skulle äta denna kväll så hade jag svårt att somna om. Och sen när man vaknar nästa gång är man ju mosig så det stör. Usch. Men jag kom på i sista stund innan jag slumrade in att ”vad sjutton, salladsbaren finns ju när inspirationen tryter”. Så dit ska jag ta mig efter jag slutar idag kl 19. Och innan blir det kyckling igen och broccoli. Bönor med lökkrydda, vitlökskrydda och lite olivolja.

Har väldigt dålig fantasi. Men det är nyttiga saker kål, det vet jag. Pasta ris och potatis borta, mjölkprodukter och kött, det mesta är avskalat, det är en liten liten slurk mjölk i kaffet. Trodde suget efter kaffe skulle vara starkare än det är.

Magen blir orolig ett tag efter att jag druckit Aloe veran, men stabiliserar sig snabbt. Det känns bra att rensa systemet från allt fett och skit jag har därinne i tarmarna. Gourmanden jag. Och det som känns bra är också att jag klarar det, självkänslan stärks. Jag kan vad jag vill!

Målet? Tja det är att minska i omfång, gå ner några (tio då) kilo, jag vill inte ha kuddar runt midjan eller att behån skär in längre, jag vill kunna böja mig ner och knyta skorna utan att bli högröd i fejjan. Målet är också känslan av kontroll som varit som bortblåst i flera år, att återigen få känna att jag klarar av något och inte viljelöst följer med i kaoset och känslan av att apokalypsen börjar närma sig.

Kanske väl dramatiskt men jag har levt lite tokigt i några år. Inte orkat ta tag i det viktigaste man har- sin kropp! Jag har skött hjärnans återhämtning rätt skapligt sedan jag drog i snöret sista gången och fick prathjälp. Det där med sjukskrivning var inget för mig, jag hade bara hamnat lite på sned och var på väg ner i diket. Kört slut på mig ett tag, oroat mig för mycket.

Det var skönt att få hjälp att förstå saker, hur dåtid är sammanlänkat med nutid, hur mönster påverkat en och felaktiga inställningar som de facto går att bryta, bara man tar lite hjälp.

Så långt det här blev då, filosofi såhär på morgonkvisten. Det är i och för sig aldrig fel.

Så mongolian barbeque på er då!