Och så tänkte jag just skriva nåt om sommaren igen, den underbara hemska sommaren som böljat fram och åter, med akutbesök, sol och bad och ljumma vindar och ljuvliga bad, ett så intensivt glitter på havet som tröstat mig. Min doftjasmin som envist vägrar bli tillräckligt mogen för att dofta och slå ut, mina smultron jag var tvungen att krypa omkring och äta av och min ständige följeslagare solstolen. En liten på båten och en stor i trädgården som följt solen runt, stått i alla väderstreck.
Jag har legat i den ställningen så ofta jag kunnat, alla mina lediga fina dagar. I sol på förmiddagen, med en tidning i ljumma vindar, efter jobbet då jag låtit svetten sakta torka in i värmen, efter att ha svettats framför grillarna. Jag har tagit lovar in i kylrummen och stått och stirrat några sekunder, som en frist i värmen.
Jag har fått rysningar av sorg och lycka omvartannat denna sommar. Precis som livet ska vara. Jag har nog aldrig varit så närvarande i nuet som denna sommar. Känt alltings förändringar hela tiden, dygnet runt. Regn, stril och vräk, liten sol, stor sol, vattnet mot kroppen. Yrsel,lycka, skratt goda matsensationer, gommen har skrikit av lycka. Jag har nästan skrikit av lycka och bitit ihop av sorg i nästa sekund. Så underbara möten med människor på segelbåtar i slör och kryss och med vin efteråt, på altaner med djupa samtal och pärlande skratt.
En så konstig sommar. Har inte sett så mycket av våra barn, de har varit ganska självgående och velat frigöra sig och jag har hållit mig i skymundan lite. Skällt ibland, kramat ibland, strukit en kind och pussat i smyg. Och så åkte jag på semester utan dem för första gången och hade ångest även om jag visste att de var omhändertagna och lite självgående.
Tills idag. I dag har en tjugoåring försvunnit från sin familj här i Oxelösund. Jag är bara vagt bekant så jag har ingen rätt att uttala mig men jag är berörd förstås. Som då alla barn går bort före sina föräldrar – det blir ju så fel...det är så orättvist. Det är Utöya, det är vilken stad som helst här i världen där barnen lämnar sina föräldrar för tidigt och det går inte att förstå.
Så just nu skiter jag i allt glitter på havet som gjort mig lycklig sommar och sänder mina tankar till denna familj i sin sorg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar