Läser en 7 år gammal bok av Inger Jalakas. ”Från utbränd till nytänd” För ca 7 år sen kom en rapport från SCB och arbetsmiljöverket om negativ stress och ohälsa där man sida efter sida, i tabell efter tabell slår fast att sambandet mellan kombinationen höga krav, liten kontroll och bristande stöd ger ohälsa.
På sjuttiotalet skapades en tankemodell för att få grepp om arbetslivets påfrestningar. Kravkontrollmodell är den vanligaste. Den har två komponenter mental belastning och beslutsutrymme. Mental belastning menas psykiska krav omgivningen ställer på den arbetande och beslutsutrymmet är möjligheten att utöva kontroll över sin arbetssituation, egenkontroll.
Låg egenkontroll och hög mental belastning kallas spänt arbete och är inte hälsofrämjande.
Avspänt arbete kallas då låg mental belastning och hög egenkontroll.
Högbelastning och hög egenkontroll kallas aktivt arbete och mental låg belastning och låg egenkontroll är passivt arbete.
Till detta lägger man också stöd, alltså att risken att bli sjuk av sitt arbete ökar kraftigt om det är spänt och man saknar stöd från chefer och arbetskamrater.
Inte kan man med facit i handen säga att något under årens lopp blev bättre av att den amerikanske sociologen Karasek fastslog detta på sjuttiotalet.
egna reflektioner såhär mitti: Det var alltså 7 år sedan den där rapporten kom, jag har bara en känsla av att det ser värre ut nu.
Några arbetsplatser har säkert anammat en mänskligare arbetsmiljö. Men långt ifrån alla, det vittnar de flesta jag talar med. I boken nämns några positiva exempel som arbetar för lägre sjukfrånvaro med olika modeller och provar sig fram. Skönt .
Idag har jag hört från flera att man får vara sjukskriven sex månader och anses man inte kunna gå tillbaka till sitt arbete efter det blir man uppsagd. Så verkligen har vi mänskliga arbetsplatser måste jag säga. Arbetet, där man förväntas vistas minst 8 h/dag.
Inger Jalakas ger också handfast tips för att bränna ut personalen.
• Rillsätt svaga och inkompetenta chefer
• Ställ höga otydliga krav
• Genomför upprepade och förvirrade omorganisationer
• Sätt högtflygande mål men spara på kostnaderna
• Dra ner på personal och ge dem som är kvar luddiga instruktioner om sina arbetsuppgifter
• Ge personalen stort ansvar men inga befogenheter
• Låt dem förstå att de förväntas klara sina arbetsuppgifter inom ordinarie arbetstid och se mellan fingrarna när de arbetar övertidför att hinna med.
• Uppmuntra dem att arbeta på semestern. Ring gärna och stör dem när de är lediga
• Bry dig inte om någon mobbas, hotas, eller trakasseras av arbetskamrater
• Ge dem inget stöd, ingen feedback eller uppmuntran.
Se är- ett axplock av tips varav en stor arbetsgivare jag jobbat hos prickar in nästan alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar