som jag stötte på alldeles i början av min resa. Då jag insåg hur fel allt kändes, då när olustigheter kröp längs ryggraden dagligen- jag ville något- jag ville börja leva.
"Lyssna till vad du hör: så mycket ljud, så många läten bedövar mig, ger mig lock för öronen. När får jag ro att lyssna till hur en månad låter. Eller till en vän i gryningen, när allt annat är stilla?
Betrakta vad du ser: bilderna flimrar förbi, mord, underhållning, sport, filmer, debatt och utsikt genom en bilruta. När får jag ro att betrakta en stillbild eller ett ansikte? När möter jag en blick, när hinner jag uppfatta en färgnyans eller en förändrad rytm i en kär människas rörelse?
Reflektera över vad du tänker: mina tankar fladdrar runt, får inget fäste, utsätts för ständigt krypskytte av ytliga intryck, informationsbrus och luftbubblor från ett oroligt inre. När får jag ro att filtrera och sortera? När hinner jag tänka att om och om inte och hur varför och varför inte tvärtom?
Bli stilla i vad du känner. Mina känslor provoceras, bombarderas och utmanas varje sekund. Som en krabb sjö, utan lugn, utan vila. Mental tinnitus. När får jag ro att känna vad jag känner? När får mitt innanhav ligga spegelblankt. Att jag förstår vad som hänt mig och den situation jag just nu befinner mig i , är en förutsättning för att jag skall kunna ta ut riktningen och börja röra mig i rätt riktning.
Vi har blivit begåvade med en ny religion, hälsans egen religion, som börjar anta alltmer fundamentalistiska drag. Allt går ut på att vara en stark, fri, intelligent och kännande människa med helhetssyn. Och att erövra detta på egen hand. Den perfekta människan är slutmålet, då är livet fullkomligt. Om ribban för vad en människa ska vara läggs tillräckligt högt river vi tills lut alltihop. Slå ett slag för homo fragilis, den sköra och ofullkomliga människan
En människa med krämpor och svagheter, som är bunden av lojaliteter, en människa som kämpar med sina olika intelligenser utan att någonsin nå fram, som sällan har överblick och helhetssyn men som i korta stunder av nåd får en snabbt förbiilande förnimmelse av att allt på något underligt sätt ändå hänger ihop"
Det har runnit lite vatten under ån sen jag hittade det här, tror det var Owe Vikström. Men det är en början på en resa som alla faktiskt kan ge sig ut på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar