Are you gonna be luckier than they today, kan du få som fråga på facebook när du gjort ett test och alla andra också gjort det och du fått ett procentresultat. Resultatet visas för alla om du vill det och alla kan kommentera. Det är kommentarerna man kan garva åt. Testet skiter jag i. Jag tror jag vet vad jag är och vem jag är och hur lycklig jag är.
Idag.
Men kanske bara idag. I morgon kanske jag ligger och spyr av skräck över vad a-kassan levererar för besked till mig. I kuvert, vecka efter vecka fast mejl finns. Vad porto de slösar på vidriga besked.
Och varje natt mellan 0300-0415 då inga fåglar drillar, det är bara mörka natten runt mig undrar jag om någon där bryr sig - eller om de bara är tjänstvilliga tjänstemän, redo att leverera besked efter besked, de som ska kräva intyg på intyg? Eller sitter de och gråter också efter samtalen då person efter person bryter samman på tillståndet i Sverige AB?
När de egentligen skulle behöva trösta för att något är borta som är deras inläsningscentrals fel men som gör att våra pengar kanske bli sena men som inte är deras fel. Då säger de ” jamen du hör väl vad jag säger, vi har inte papprena!” Det är alltid någon annans fel, någon annans bord, det är alltid dens bord som icke är nåbar.
Jag undrar om någon av de högsta hönsen i Sverige, beslutsfattarna påsatta skygglappar för att slippa se eländet de skapat för mobben, sig någonsin över tingens tillstånd? Eller vill de bara till alla pris framåt i stället för att hejda sig en minut eller två?
Bryr någon i beslutsfattarsituation sig någonsin över att jag får nedlåtande halvhotfulla kuvert? De som har makten eller de som haft makten, bryr de sig om jag känner mig olustig och sover illa över min framtid, jag som jobbat hela mítt liv och haft svårt att mäkta, svårt att finna mig tillrätta i det alltmer hårdnande klimatet i Svea.
Lycka ja vad är det? Hur blir man lycklig, vad är lycka för dig och måste man egentligen alltid vara lycklig? Vem bestämmer riktlinjerna, nivån, huruvida om och varför och framför allt, vem sitter inne med om-inte-lösningen?
Är det inte det som stressar oss idag, att andra sätter nivån för vad som är värt att vara lycklig för? Att vi inte får TID att reflektera över vad och vem som gör oss lycklig och hur vi ska behålla den flyktiga lyckan, lika förgänglig som dimman på ängarna på hösten.
Är det veckotidningarnas tips du ska ta åt dig, är det relationsexperterna i dagstidningarna, fråga doktorn-spalten i dagsstidningarna eller på TV, är det i kuratorsrummets sterila miljö, i kyrkan eller var i herrans namn finns svaret att finna? I skogen, by the river, på gymet, med musik i lurarna på promenad eller månne hemma i sängen med en mjuk filt svept runt dig.
Vem är din vän om du inte är det själv?
Finner man lyckan med hundarna, katterna, kaninerna, mannen, barnen, datorn, vinet, ölen, massagen, yogan, pilatesen, gymet, skogen, havet, ån, svampplockningen, städningen, eller är det en kombination. Lite av varje?
Vi måste i alla fall lyssna på våra själar och ge kroppen det den behöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar