Är denna tid i mitt liv över sedan tre år. Nytt vatten har runnit under bron, ett nytt liv öppnade sig, mycket tack vare att jag kom därifrån. Slumpens inverkan gjorde att jag kom därifrån och det har inte varit lätt att bearbeta allt, det har inte funnits tid ordentligt.
Jag ältar alltför ofta, även om jag vet att man måste släppa för att få frid i själen. För att man ska kunna leva här och nu, se allt det vackra runt om, krama ett mjukt barn, smeka en mjuk nacke, skoja och skratta. Känna värmen från en femtonåring som vågar sitta ner jämte mig två minuter.
Att finnas till här och nu för våra med människor är viktigt. Att inte vara en sur en, skratta och få andra att skratta. Det måste bli mitt nya mål. Bjuda på sig själv. Jag berättade för en kund i kassan om en kul händelse från SJ-tiden(jodå, det är sant) när jag ensam som vanligt en söndag då man fick äta då tid fanns helt plötsligt kände att det stramade i ansiktet. Konstigt tänkte jag. gick ut och tittade mig i spegeln och upptäckte två craime fraiche-streck över kunderna, som en indian. Ja herregud. Ingen hade sagt någon heller, naturligtvis.
Men kunden jag berättade det för skrattade hela vägen ut. Han fick något utöver det förväntade. Det var kul.
Det finns så mycket kul i livet, så mycket att ta vara på, och jag arbetar på att aldrig låta skratten dö ut. Vi måste elda, hålla lågan brinnande, livslågan alltså. Och de nära samtalen med mer eller mindre kända vänner är det som håller mig flytande, jag fullständigt älskar det.
Vi är så många som kämpar, som vill leva bra liv, som inte har så stora krav, bara bli uppskattade och känna värme. Inte sura kommentarer och kommenderingar. Väck med sån skit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar