notis ur DN
I Göteborg blev häromdagen en nioårig flicka rånad på sina pokemonkort i en sandlåda.
Av två tioåriga pojkar! De hotade henne med kniv, hon blev sparkad och slagen med knytnäve i ansiktet.
Ja man upphör inte att förvånas. Var är föräldrarna, vad har föräldrarna lärt sina barn? Eller har de varit närvarande över huvud taget och talat om vad som är rätt och fel, lärt dem visa hänsyn.
Jag begriper inte. Folkvettet, sansen, vart har det tagit vägen? Är samtalen slut, har vi helt lagt av att prata och delge barnen acceptabla gränser, i språk och hänsyn till andra? Har vi glömt det allra viktigaste, närheten, de djupa samtalen, då livet öppnar sig och vi lär oss av varandra. Barn är kloka och fantastiska, det är bara det att vi måste finnas där för dem, vid deras sida, lyssna på dem. Från början och för evigt.
Tänkvärt är ju talesättet barn gör inte som du säger de gör som du gör. Men sätter man det i samband med det här fallet så öppnar sig en avgrund under en. Hur har de det därhemma egentligen, de där barnen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar