Jag funderar mycket på varför man lär barn att var kritiska idag när ingen får vara kritisk sen? När man hela tiden får höra "ja men det finns inga pengar, då tar vi från någon annan som behöver det."Vi har en bra verksamhet, det är små klasser" " bättre än i övriga Sverige"
Men varför ser det ut som det gör?
Keep your mouth shot and do as you are told! Passar det inte så är det bara att gå. Skaffa dig ett annat jobb. Another job, stå ut eller gå det har jag hört i 25 år, redan på Televerket när man skulle börja slakten där.
Vad är vi till för egentligen vi på golven?
Att vara slut in i märgen, att ha ont i leder, muskler, daglig längtan efter smärtfrihet, och den dagen man inser att man faktiskt är så smärtfri man kan vara jubla och le och tycka att man vunnit. I flera år har jag längtat efter smärtfrihet och sen fått leva ett par stycken utan nämnvärd smärta är underbart.
Jag bara tänker på hur mycket smärta som inte går att ta på och som finns lagrad härute i omgivningarna, i själva livet. Varje dag jag går mina prommisar över stan, över de kokande grytor som kallas Frösäng och Sjögatan tänker jag på alla drömmarna. Tänker jag på att i värmen sitter såna som jag som tänker på sina öden, sina livs sorger, det kokar antagligen både här och där. Av ilska över orättvisor.
Men hopp måste också gro över framtid. För det finns en framtid. Och vi skapar den i mångt och mycket själva. Vad vi än tror.
Smärtor innebär förlorat liv, sorg innebär förlorat liv. Brister i livet innebär förlorat liv. Vi är inte värda det här. I Sverige AB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar