söndag 13 september 2009

saxat ur artikel ur DN

Det har länge varit känt att stress förvärrar prognosen för den som har drabbats av hjärt- och kärlsjukdom, läser jag i en artikel ur DN.

Forskare på Karolinska har undersökt 237 kvinnor i sextioårsåldern som antingen hade haft hjärtinfarkt eller genomgått akut kranskärlsoperation. De delades in i kontrollgrupper där den ena fick vanlig efterbehandling och den andra fick gå en specialsydd kurs i stresshantering baserad på kbt. 7 år senare hade 7 av personerna som gått stresskursen dött jämfört med 25 i den andra.

Kristina Orth-Gomér och hennes kolleger kan med sin studie, förklara varför. – Kvinnor har andra behov än män, men i dag är det mesta för hjärtpatienter tillyxat för män.

För tio år sedan visade Kristina Orth-Gomérs forskargrupp att kvinnors stress framför allt är knuten till hemmet. Den enskilt största stresskällan var äktenskapet. Mäns stress är däremot i högre grad knuten till yrkeslivet.

– Stressforskningen har hittills varit väldigt inriktad på arbetslivet, men då missar man kvinnornas behov, säger Kristina Orth-Gomér.

En kvinna berättar att de på lärde sig att inte hetsa upp sig över femöresproblem. De fick också lära sig att ställa sig i den längsta kön för att få varva ner. Det använder hon fortfarande för att må bra.

Det finns massor av forskning som visar att för mycket stress är skadligt, hjärta och kärl tar stryk, hjärnan skadas, vissa vitala delar krymper och blir mindre och risken ökar för depression, alzheimer och hjärtdöd, skriver sen Karin Bojs, DN, i en analys.

Man behöver alltså träna sig på att inte bli upprörd över om andra begår misstag, man kan välja att hålla sig lugn, träna sig på att stå i kö. Att lägga in vissa moment i sin vardag kan rädda hjärta hjärna och livet, Promenader, naturterapi, yoga, träffa trevliga vänner.

Det kan tyckas som lyxigt att gå kurser i att lära sig stå i kö vet jag att vissa tycker men om dödligheten verkligen minskar kan man ju egentligen bara beklaga att alltför få tar sig tiden att hitta sig själva, lever fel liv år efter år. Kvinnor är eftersatta i forskning, blir inte tag på allvar, det kan vi läsa hela tiden överallt. Är arga på chefen, medarbetare, relationen fungerar kanske inte, man lever skilda liv under samma tak och vet inte hur man ska rätta till det. Det är ju många faktorer sammantaget som leder fram till hjärtinfarkt.

Det skulle inte jag vilja vara med om, hjärtinfarkt alltså.

Att få eller ta hjälp för att leva ett bättre liv är viktigt, i förebyggande syfte. Inte låta det gå så långt att väggarna börjar rasa in på huset innan man inser att man behöver förändra något, är min analys.

Det går inte att leva ett liv som är fel alldeles för länge, kroppen tar så mycket stryk. Det är ju bevisat. Jag har ju själv känt detta i så många år och har själv fått börja sona mina misstag. Kalla det fyrtioårskris? Tja jag vet inte, krisen kanske inte kommer förrän man är mogen för den, det är då man kan börja ta åt sig allt man får lära.

När man själv upprepat misstagen alla andra gjort före. Visst är det märkligt?

Inga kommentarer: