På Guds högra sida tänker jag placera mig när jag är död, bara så ni vet. Ni som skällde, ni som svor, ni som skrattade mig rätt upp i ansiktet och hånade mig. Ni som såg att jag stod själv genom dessa förseningar och inget kunde göra och ändå hävde ur er era skitkommentarer, var det av stress eller av oförstånd?
Ni som tyckte ni hade rätt att svära åt kassörskan, kalla oss era jävlar och önska mig en jävla dag,
Ni skulle ha skällt på den som bestämt, den som bestämt förhållandena i Sverige för tillfället. Varför förstod ni inte det? Varför överlät ni till mig att vara arg och göra något åt något åt min situation? Varför kunde jag inte fått ha varit lycklig där jag var?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar