Den 25/8 är det Skolans Dag. Runt om i vårt avlånga land firas detta med ballonger, parader och allehanda aktiviteter. Dagen ska vara en påminnelse om att det är skolan, och framför allt lärarna, som utvecklar Sverige och skapar nya jobb. Den här dagen är till dem som brinner för sitt jobb, och som varje dag kämpar, trots nedskärningar och krav på stordåd. Lektion efter lektion, dag efter dag. Ibland också på helger och kvällar. Oftast i det tysta. Den här dagen är tillägnad dem.
Vi vet alla hur svarta rubrikerna om skolan ofta är i tidningar och media, och att lärarens ögon ofta möts av detta när hon (för det är faktiskt med ca 80 procent sannolikhet en kvinna) slår upp tidningen. En kontrast till de nyfikna ögon som möter henne i klassrummet och till det magiska ögonblick då dessa ögon går från undran till insikt. Eller som det budskap som står att läsa på den t-shirt som i oktober vann Lärarförbundets kampanj "Lärare leder".
Den löd: "Från åsikt till insikt".
Att vara lärare är att bygga framtiden. Alla vet att utbildning är den bästa gåva vi kan ge till våra barn, och till oss själva. En bra förskola och skola är det som kan ta oss ur lågkonjunkturen och det är den bästa försäkringen mot kommande kriser. Så visst är det märkligt att det satsas så lite på lärarna?
Låt oss hoppas att Jan Björklund lyckas i sitt goda uppsåt och att riktade statliga pengar kommer till kommunerna, helst i morgon! Om de besparingar som är lagda inför 2010 förverkligas är det tveksamt om vi överhuvudtaget kan tala om någon "Skolans Dag" nästa år.
Jag skulle vilja att alla dagar var skolans, och inte endast en dag om året. Att eleverna och lärarna fick de resurser de behöver, och det i ett tidigt skede, när insatserna ger som mest igen.
Att behoven uppmärksammades och kunde åtgärdas genast, utan att väntan på en utredning skulle dröja flera år. Vi har inte tid att vänta. Elevernas och lärarnas liv och tid går inte i repris!
TV-programmet "Dysselecksi- blind, blåst och bortgjord" visades 16/8. Här intervjuades bland annat forskaren Martin Ingvar som berättade att den största otjänst man kan göra barnen är "att vänta och se", för det cementerar och fördjupar de sociala olikheterna. Att aktivt leta efter vad som behöver åtgärdas och att i förskolan och de tidigaste skolåren sätta in resurserna är ett effektivt sätt att hålla kostnaderna nere, men framför allt att ge eleverna självkänsla och en god skolgång att minnas med glädje. Fyra av fem dyslektiker skulle på det här sättet kunna bli av med sina problem och skolan skulle sedan kunna fokusera mera på alla elever.
Passa på att besöka den intressanta dyslexiutställningen som just nu kan ses på biblioteket.
Ge lärarna ordinationsrätt liksom läkare har! Erfarna lärare vet vad eleverna behöver och vilka specialister som behöver engageras. Utbilda snarast den generation lärare som tyvärr kan ha gått miste om läsinlärningsmetodiken under sin lärarutbildning
De pengar vi idag satsar ger ringar i generationer!
Är det här viktigt? Vill du göra skillnad? Gå då in på: lärarförbundet.se/svikintebarnen och skriv på uppropet för våra barn och vår skola.
Lotta Nordbjörk
är ordförande för Lärarförbundet i Hässleholm och en av fyra återkommande måndagsskribenter i Norra Skåne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar