Förpassad till de yttre tassemarkerna, där man önskade att man kunde vakna ur mardrömmen. Då de svettiga lakanen snor sig och man vaknar och önskar att mamma sa ”hallå hallå, det var bara skoj liksom, jag är inte borta, du har jobbet kvar och allt är så himla bra Maria”
Maria, hon kallade mig så. Mamma alltså. Mia, det är ett senare påhitt.
Kan ni visualisera den dammiga bangården? Dit man kan förpassas om man inte förmår dra i bromsen i rätt tid, dit man liksom glider obönhörligt ut i det vildvuxna gröna eller sönderbrända gula, där spåret inte längre syns, och där vagnen stannar utan skrikande bromsar, med självstann. Jag tänker tyvärr ofta i tågtermer efter 18 år på SJ, fast jag inte vill.
På den dammiga bangården kommer jag aldrig att hamna en gång till, jag har varit där och snokat. Eller snarare irrat ibland snåren, hostat lite damm, torkat svetten ur pannan ett antal gånger, snutit svart snor ur näsan, bitit mig i kinderna, harklat gråten ur halsen, nypt mig i kinderna för att inte förlora fattningen(vettet, sansen), begråtit svullnaderna under ögonen på grund av sömnbrist.
Och samtidigt har jag lett åt galenskaperna. Jag har lett åt mina barn - där jag finner min styrka, livs - ande.
Jag har andats Femöreluft, sparkat kottar, badat saltvatten och låtit salta tårar blandas med det, suttit på mammas gata och begrundat min barndom, saknat och sörjt, längtat efter kramar från en sedan länge förlorad famn. Jag har begråtit ensamheten.
Jag är ingen globetrotter, jag är skiträdd att kliva i ett flygplan. Jag reser hellre i tankarna i kosmos, ligger raklång och ser på molnen … jag VILL inte resa runt jorden jag vill förstå det som är, det himmelska lugnet och ron kan jag få här. Jag vill ju förstå varför vi är så hunsade vi det svenska folket och varför vi låter oss hunsas med.
För någonstans i rymden, i vintergatan där är vi ju på resa genom stjärnorna. Någonstans någon gång borde väl stjärnorna ställa sig i rätt konstellation, så att magin kan sänka sig över oss och jorden bli en bra plats, utan hårda ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar