Ekströms...

Alltså jag gjorde ytterligare en deprimerande upptäckt häromdagen.

Det vi lägger mest pengar på av alla våra utgifter borde verkligen väljas med omsorg, man borde inte irra runt i gångarna och vela. Man borde vilja ordentligt - inte vela.

En titt ner i frysdisken gör mig så beklämd. Har vi inte ens tid att laga mat idag, så mycket microfärdigt det finns, färdigkryddade frysta små påsar med grönsaker att steka på när inspirationen tryter och allt man lagar smakar likadant. Tiden räcker snart inte till att prova alla 8 sopporna, alla 6 pyttipannorna, alla 6 fiskgratänger, alla 12 pajer, alla 10 viktväktarmenyer, alla oräknade findus/felix färdiga, alla hamburgare, kebaber, piroger, pizzor, vanliga eller pan och välj ingredienser eller om den ska vara stone oven baked, quorn i ett antal former, kyckling av olika konsistens.

För att inte tala om färdiga plättar, potatisplättar, sallader och pastasallader som lockar.

Ja jag orkar nog inte laga mat i kväll… Bråttom hem, alla hungriga, hinner inte, vad göra? Korv? Igen?

Men i alla fall, den nyaste upptäckten jag gjorde heter Ekströms häll i och häll på. Två delar i plast, hopfogade. Det var så man fick gnugga ögonen och se igen. Det var färdig smulpaj. Hur ofta gör man smulpaj egentligen och varför skulle man inte kunna ge 10 unkna minuter som det tar? Det som också, tillsammans med tystnad, gått förlorat i den här världen är glädjen och ron med att åstadkomma en riktig maträtt som alla kan dela på vid matbordet, livet är så fyllt med andra detaljer, eller ska jag kalla det måsten?

Häll i- och häll ut! Erövra matlagningen igen- ta tillbaka tiden och njut av hemlagat! Och bjud hem mig och min familj!