måndag 20 juli 2009

Jag erkänner...

Jag har en såndär böjelse, som kanske inte är helt frisk. Men jag kan faktiskt inte hjälpa det, likväl som jag inte kan hjälpa mina chips-nojjor, vandrandet i huset en fredagskväll när alla glömt handla och suget sätter in…och det som bjuds på tv är doobidoo, sing along eller singing bee…

Jo min böjelse alltså. Vet inte riktigt varför jag lagt mig till med denna vana, kanske var det när en tidningssäljare frågade mig lite nedlåtande hur gammal jag var när jag talade om vilka sidor i tidningen jag gillade mest, som om han hade med det att göra. Som om jag inte kunde få bry mig fast jag var tjugo.

Jag läser dödsannonser. Det är dikterna jag älskar, och jag funderar ofta på varför de valdes och vissa önskar jag att jag kunde skrivit själv, att jag haft de insikterna så jag kunde skriva dikter om sorg. De är så vackra. Det finns egna dikter och strofer ur dikter och hela dikter av kända poeter. De visar att man älskat och har man ingen dikt kanske man var stum av sorg. För det kan man vara. Man kan skrika högt, man kan skrika tyst, man kan sitta och glo framför sig, man gråta stilla.

För vi ska inte tro att den stora sorgen aldrig någonsin drabbar oss, den kommer till blå, brun, grå eller grönögd, vi kan inte komma undan och vi ska inte komma undan, vi ska lära oss något av den. Vi ska gå rakt genom den, inte skjuta upp den till ett bättre tillfälle, för det kommer inget bättre tillfälle. Sorg kan inte sorteras in i fack för senare bearbetning. Det är nu nu och nu det gäller. Frågan är om du vill skrika och gråta nu eller sen eller ta hjälp nu eller sen. Om du tänker samla på dig så mycket skit så du får en hjärtsmäll, hjärnblödning eller bara vanlig andnöd och panikångest som går att medicinera eller om du vill gå på djupet och hitta den du är därinne. Gammal eller ung…

Det är nästan så jag gråter ibland när jag läser dessa annonser. Läs här:

Älskade mor du gick så hastigt bort

Vem ska nu berätta om sånt som hände förr

Det var du som hade nyckeln till vår barndoms dörr

Men sov nu gott bland de kära som vi mist

Nån gång kan hända att vi alla ses till slut.

Fler dikter kommer att publiceras men inga namn naturligtvis, en del är egna och en del är etablerade diktare.

Inga kommentarer: