Kunskap är att veta hur lite man vet.
Och ju mer man vet desto svårare blir allt, och ju mer kunskap man får desto mindre vet man vad man ska göra av den. Till en början i alla fall. Kunskap öppnar avgrunder som blixtlås, ger också helt plötsligt insikten om hur mycket det finns därute att lära sig om sig själv och andra, men främst om sig själv.
För känner man sig själv så vet man allt.
Men man kan ju ha hoppet att en dag så lägger sig alla kunskaper tillrätta och då vet man- allt! Hoppas bara inte det dröjer tills pärleporten dyker upp. Jag vill ha dem nu! Jag vill veta hur jag gör världen bättre för mig och de mina, för mina närmaste och okända.
Och om jag står där framför Sankte Per och har alla svaren, vart hamnar jag då? Därnere för att jag inte levde efter dem, eller däruppe för att jag äntligen fattat?
Hoppas han är snäll...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar