prövningar

Utan att skryta kan jag säga att jag är sådan, eller rättare sagt, har blivit sådan som förstår att vi ska lära oss av motgångar, det vi inte dör av det stärks vi av och så vidare och så vidare.


Vi ska dra lärdom av våra misstag och bli bättre människor med större empati för andra. För ett bättre samhälle, där alla får ta plats och ingen ska bli sedd ner på. Varken av myndigheter eller av medmänniskor.


För vi är alla svagare i perioder och behöver lite mer stöd och ibland är vi starkare och kan ge styrka till andra mer behövande. I den bästa av världar vet alla redan det. Men vi kan ju ha hopp om att vi kan få en sådan värld någon gång framöver, där vi bryr oss om varandra.

Men vi ska alla göra våra resor, som börjar med riktning pil ner, nerför trappan till botten, sedan pil inåt, för det är där vi hittar svaren. På den vi är, vill vara, har varit och kommer att vara.

Efter det pil upp för att sakteliga ta sig upp på fötter igen. Och när vi har tagit oss upp på fötter den här gången så börjar nästa prövning att ta sig genom. Hela tiden, varje dag året om.

Ibland kan det vara lugnt men nya utmaningar väntar. Och det tillhör livet, det ska vara så. Tror jag.

Men jag kan just nu inte förstå vad för insikter som ska komma, vad jag ska lära mig när locket på min matlåda går upp och allt hamnar på golvet i köket. Det var tikka masala sås. Och den var överallt. Det var jätteäckligt att torka upp och bråttom hade jag. Sådana kunskaper skulle man ju vilja vara utan.


Eller?