Älskade barn och rackarungar

Heter ett litet häfte vi fått från Oxelösunds kommun i egenskap av föräldrar. Där står att vi här i Oxelösund har ett mål att barn och ungdomar ska ha en trygg och säker uppväxt och att den viktigaste människan i barns och ungdomars liv är föräldrarna. Det står också att alla som jobbar med barn och unga i Oxelösund hjälps åt för att ge oss det stöd vi som familj kan behöva i vardagens olika situationer.

Det finns familjecentral, en samverkan mellan bland annat landsting, kommunen, öppna förskolan och kyrkan. Det finns familjestödjare som inom socialtjänsten erbjuder stöd till föräldrar och barn och hjälper till att förbättra relationer i familjer.

Socialtjänsten erbjuder också extrahjälp. Det finns föräldrautbildning som vänder sig till föräldrar som vill minska bråk och konflikter med sina barn.

Bland annat så erbjuder IOGT-NTO, OIK, SLK, ONYX, Shadownight från föreningslivet erbjuder arrangemang på storhelger då de vet att det är riskhelger då ungdomar dricker för första gången. Fältarbetarna är ute på plats för att stödja ungdomarna, enligt broschyren .

Alla dessa arrangörer vill se oss på arrangemangen därför att vi är föräldrar som bryr oss om vad de gör och hur de mår.

Våra älskade barn och rackarungar.

Jag undrar vilka de är, de där som vält min cykel och hoppat på tramplagerpartiet på den på Ramdalen en kväll mitt i veckan. Det kostade 1000 spänn. Är det älskade barn eller rackarungar? Jag undrar vilka det är som luftat däcken ett antal gånger under åren och förstört växlarna på åtskilliga cyklar på Breviksskolan dagtid, vilka som ägnar sig åt trampsöndersparkning? Är det älskade barn eller rackarungar?

Är det rackarungar som klottrar på skyltar och i gångtunnlar? Vilka älskade barn är det som dödar och sparkar runt igelkottar? Vilka älskade barn välter konstverken i sandlådan på torget ideligen? Är det älskade barn eller rackarungar som tänder eld på kundvagnarna på ICA? Eller rotar runt i ryggsäckar då barnen är på badet på dagtid?

Det är en konstig tid vi lever i, då total avsaknad av respekt för andras saker råder och där för många verkar njuta av att sabotera, var kommer de egenskaperna ifrån? Vem lär dem det? Framför allt, vem är det som lär dem att inte bry sig?

Uppenbarligen behövs en hel armada av människor för att stödja och ta hand om våra barn. Och kan vi inte ta hand om dem själva så måste någon annan göra det åt oss. För hur det än är, hur vi än mår och hur vi än har det är det vår skyldighet att göra något åt det, vi kommer inte undan ansvaret för dem.

Våra älskade barn och rackarungar…