S M Å B A R N och M I S S H A N D E L handlar artikeln här under om.
Den brottstyp som ökat med 26 procent sista året är misshandel av små barn 0-6 år. I artikeln uttalar sig en psykolog från rädda barnen och säger att hon hoppas att det inte är en ökning utan det bara beror på att fler vuxna anmäler. Bara. Så egentligen vet man inte hur stort mörkertalet är, och har varit.
Alltså, vi pratar m i s s h a n d e l. A v s m å b a r n . De B A R N vi är ämnade att skydda. De barn vi har lovat att älska, för evigt. De barn som ska vara våra glädjeämnen. Och vi som ska vara deras. Vi har inte en enda viktigare syssla genom hela livet än att vara deras trygghet . Ingenting i hela vida världen borde spela någon som helst roll än de där barnen vi fått i gåva - om vi nu bestämmer oss för att ta emot dem. Det är vår skyldighet, vårt åtagande, vårt måste.
Så…1561 barn som är misshandlade i Sverige i verkligheten år 2008. Undersökningar visar enligt artikeln också att många föräldrar MEDGER att de använt lindrigare våld mot sina barn.
Sina barn. Jag eftersöker återigen det sunda förnuftet, vettet, sansen, spärrarna. Vart har det tagit vägen? Alla viktiga egenskaper lyser med sin frånvaro i varierande omfattning överallt. Snälla kom tillbaka, förnuft, sök upp oss! Invadera oss, ställa allt tillrätta eller ge oss en checklista redan i tonåren som visar hur vi ska agera rätt eller fel genom livet. Hur vi ska tänka för att inte bränna ut ljuset i båda ändarna så att barnen blir lidande, hur vi ska utbilda oss för att inte få skitjobb med skitbetalt och massa skäll som kanske också leder till att barnen blir lidande.
Hur ska vi någonsin få en bättre värld om vi använder våld? Och mot våra egna? Hur kan man gå över gränsen utan att söka hjälp, eller tvingas till hjälp? När ser vi, i detta stora skyddsnät som finns runt våra barn, från mvc, bvc, familjecentraler, förskola, skola, fritids, kuratorer, andra föräldrar och familjer, samt inte minst kuratorer anställda i skolor redan från lågstadiet.
Det gör ont i min strupe när jag läser det här. För jag antar att det finns så många fler som lever i det här som inte får hjälp eller fått hjälp under åren. För att i evigheter har barn varit svaga, utlämnade åt oss vuxna för beskydd. Kanske borde alla få kvala in i ligan först. Skulle fått visa att de var att lita på först. För några därute har missbrukat sitt föräldraskap och borde kanske aldrig blivit begåvade med barn.
Misshandlade. Utlämnade. Till och med dödade av sina föräldrar. Det är inte meningen, det kan inte vara meningen. Aldrig någonsin. Så vi måste öppna våra ögon, våga se, våga förstå och stoppa det. Hitta rätt forum och bekämpa, utrota. Eliminera dessa brister som leder fram till dessa missdåd.
Enligt BRÅ finns förra året 1 anmält barnmisshandelfall av barn i åldrarna 0-6 år i Oxelösund och 6 i Nyköping, inga med dödlig utgång. I åldrarna 7 – 14 år finns 16 anmälda fall i Oxelösund, 4 är obekanta med offret. I Nyköping 36 fall, 7 obekanta med offren. Alltså fler bekanta än obekanta med dessa barn.
Jag mår riktigt illa. Jag är rädd. Var är kärleken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar