Hans min visar tydligt vad han anser om mitt tilltag. Han tittar på mig med lätt äcklad blick och ett höjt ögonbryn. Anledningen är att jag trots mitt hälsosnack lagt mig till med en ful vana.
Jag skär av färdigrostade kanter på rostbröd och lägger i fina rader jämte min helkornsmacka. När jag tror att ingen ser brer jag smör på dem och glufsar i mig. Och senare predikar jag nyttighetsätande för barnen.
Men ve dem som försöker smyga. Den blir obarmhärtigt rannsakad av snart fjortonåring. Att vara tonårsmamma innebär att man måste vässa argumenten, ha alla svar redo och snabbt inse att man bara hann till hälften innan han hann ikapp. Skit också!
- Mamma äter du kanter med smör?
- Hmm ja…
- Och det ska vara nyttigt? Som du säger?
- Ehh…
Det är svårt det här med kost, att få i sig alla näringsämnen och helst ska det smaka bra också. Och barn som tittar med avsmak på allt som lyser gult, grönt eller rött om det inte är ketchup. Eller tuggummi. Förtvivlan och slit i håret, hur bär man sig åt? Seriöst, jag behöver tips och råd. Det räcker väl inte med att snudda med tomaten över maten eller lukta på kokt broccoli? Smeka paprikan med blicken? Doppa moroten i dipp? Är det nog att koka kålrot med köttet?
Hjäälp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar