Att vara för något nytt är ju bättre än att vara emot, brukar jag få höra. Jag är kanske lite olyckskorpig emellanåt får jag erkänna.” Lite(?!)” finns det nog de som tänker.
Jag tänker på hur Oxelösunds kommun nu ska lägga ner nämnden som röstade ner bandyn. Och då tänkte jag att man borde kanske istället inrätta en ny nämnd istället. Det låter väl positivt i dessa kristider!!??
En opolitisk granskningsnämnd. Den kan ha som uppgift att "konsekvensanalysera" och "rimlighetsbedöma" alla beslut som tas här i staden innan de klubbas. Det kanske lönar sig i det långa loppet att inte kortsiktigt omorganisera och omdana överallt, i skola och i idrott.
Jag funderar mycket på alla kortsiktiga beslut som att lägga ner skolor och flytta alla barn ena året och sen lägga ner nästa skola ett par år senare. Renovera skolor ena året och flytta verksamheten andra året. Tänk om det skulle vara billigare att ”lägga i träda” istället, låta lokalerna vila istället för att hysteriskt omdana så fort det är för lite barn. Man kan ju inte alltid räkna med 100 procents beläggning överallt.
Och bandyn, visst är det sorgligt att allt färre barn rör på sig och utövar sporter, ja nog är jag involverad i både skolan och sporterna, och nog lånar jag böcker på bibblan. Man är lite här och lite där så att säga. Som ett spöke. Like a ghost.
Men jag skulle inte vilja hamna i situationen att jag måste ha in en släkting på hemmet en dag och upptäcka att det inte finns platser eftersom det ett tag har varit så få gamlingar som behövt omsorg under en period, och få höra att ”vi har byggt om äldreboendet till hundpensionat” eller något annat. Och nu plötsligt ”är det så många äldre, vårdkrävande, de tillhör ju de resurskrävande sektorerna, så vi har inte plats eller vi har inte renoverat färdigt för det har inte funnits några pengar”.
Att de har betalt skatt i hela sitt liv för sitt välbefinnande, vad spelar det för roll. Nu är nu och då var då.
För det är så det går till idag, kortsiktiga beslut som är tvivelaktiga hos oss som bara står utanför. Och precis så är det, att vi bockar, bugar och säger ja och amen. Fast vi står ju inte utanför, vi är i allra högsta grad delaktiga. Livet ut. I det vi orkar. Och just nu är det arbete och läxor och inte minst att ge barnen den kärlek och den trygghet de behöver i sin turbulenta värld.
Det är ibland det som krafterna räcker till. Och att ligga på soffan och vila på helgerna efter veckans arbetspass. Lugn och ro i tinnitus-skallen. Kanske laga något halvnyttigt att äta förutom det obligatoriska halvkilot frukt man sätter i sig, för att må bra. Eller?
Hinner inte ni heller?
Jag var i kyrkan idag, på mässa. Det var en mäktig upplevelse. Där bad de bland annat för att krigen ska ta slut, för att hälsan ska få vara bra hos alla Oxelösundare, grannar och bekanta, de bad för den försvunna kvinnan i Oxelösund. Men hör och häpna. De bad också för att våra makthavare ska fatta genomtänkta beslut! Så mitt när klumpen i halsen var som värst fick jag ett frustande skratt på gång. Tänk att man kan gå till kyrkan och be om det!
Jag skall nog fortsätta gå dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar