Metro uppgav i mars i år vad som ger stora hälsovinster för företagen. Det är ett tydligt ledarskap och delaktiga medarbetare. För de som lyssnar på sin personal och jobbar nära sina medarbetare har tre gånger lägre sjukfrånvaro, visar en studie som genoförts av forskare vid Stockholms läns landstings centrum o karolinska institutet.
tre gånger lägre än de som lyssnar. Förvisso kan man inte jämföra företag storleksmässigt men nog har statliga bolag mer byråkrati än privata, där konkurrens råder. Eller? Vad vet jag om det egentligen. Jag har inte mycket att jämföra med. Ännu, kanske skulle man jobba sig genom några stycken och se. Om det vore genomförbart, om man hade så mycket pengar att man kunde genomföra vetenskapliga studier och inget annat, om man inte vore beroende av de där slantarna.
De faktorer som påverkade sjukfrånvaron var ledningens inställning till diskussioner och förmågan att ta emot kritik från personalen.
Så- om ledningen lyssnade och gjorde någonting åt personalens nödrop istället för att erbjuda annat jobb, kurator, friår eller dylikt och om man som liten svensson hade haft civilkurage nog att vända ryggen och stupiditeterna så kanske herrans många fler hade mått bättre i Svea rike. För länge sen. Eller, de kanske hade inte behövt köra ner i diket, gå i väggen. Om man inte sparat och sparat genom åren och ljugit personalen upp i ansiktet och sagt att ” ni ska få stöd” och sedan skitit i det.
För det är inte bara på SJ man sparat för att tjäna mer. Det förekommer inom alla sektorer, överallt. Och härnere här, här sliter vi alla för det där lönekuvertet med skitlön. År ut och år in. Hjon på 2000-talet. Bocka och buga för VD och co som låtsas veta hur personalen har det, hur varje sjukskriven människa i företaget oftast har gjort mycket mer än vad de skulle under en lång lång tid. Pressat sig till det yttersta för att få ihop livet, och sen fått sota för det. För ledningen är det ytterst irriterande statistik. Det är siffror, inte människor.
Jaja jag ska inte döma. Gjort är gjort. Mina val var mina, jag kunde gått innan jag gått ner i diket men jag hade ett hopp att allt skulle bli bättre, jag visste inte bättre. Hur många mer än jag har det? Hur många gillar sina jobb för det de får tillbaka, exempelvis av de gamla eller barnen och får arbeta med det de utbildat sig till, eller tillfredsställelsen att arbeta med något nyttigt, som att vårda, hjälpa.
Serviceyrkena är otacksamma, slitsamma för kropp och själ, om vi inte har en inre grundtrygghet att vila på. Som håller oss uppe när förändringens vindar blåser för tionde gången och vi uppmanas spänna seglen istället för att bygga vindskydd…jeez!
Vilket bedrägeri, att uppmana oss att följa med i förändringen istället för att följa den inre kompassen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar