Endorfiner

Endårfiiiiiiiiiiiiiiiiinerna vettni, de är mina vänner.

Endorfin är, enligt wikipeidia, ett hormon som kroppen tillverkar själv och som lindrar smärta (hmm så mycket visste jag nog) och påverkar vår vilja att sova äta och dricka. Endorfin utsöndras vid stress, motion, förälskelse och vid akupunktur(jodå jag har testat alla). I motsats till andra substanser kan endorfin finnas kvar i blodet under flera timmar.

Endorfin anses vara kroppens eget morfin. Det kan leda till "träningsnarkomani", som är en kombination av beroende av endorfin och ett psykiskt beroende. En studie har visat att 45 minuter högintensiv löpning gav samma effekt mätt i smärthämning som vid injicering av 10 mg morfin.

Några av mina kroppsdelar har i omgångar bestämt sig för att sluta samarbeta i protest mot något de inte berättat för mig. Muskeln i ländryggen tog time-out förra sommaren men efter att träget ha bearbetat och vädjat till honom har jag lyckats återupprätta förtroendet och han är sakta på väg att sluta motarbeta mig.
Nacken sa adjö ett par veckor in på hösten men återvände rätt snart till verkligheten så jag kunde fortsätta arbeta och plugga. Sen var det armbågarnas tur att istadigt tvärbromsa och opponera sig. Efter det har några muskelfästen, ett par handleder och nacken återigen hämnats gruvligt.

I alla fall, så har jag fattat innebörden av endorfin nu . Jag har fått vara smärtfri några timmar, utan Ipren.
Endorfiner frigörs alltså av att gå och träna sin bleka lekamen på gym med väninnan. Att upptäcka att vi var själva på gymet en söndag morgon framkallade förvånade miner och närapå hoppsa - steg av lycka. Då kunde man:

1. Välja vilken maskin man skulle ta utan att behöva cirkla runt den i väntan.
2. Testa ett nytt redskap vi aldrig vågat oss på som med största sannolikhet är ett av de effektivaste för oönskade valkar.
3. Utstöta ljud framkallade av smärta man aldrig vågat annars bland mer eller mindre vältränade Oxelösundare.

Man kunde dessutom:
4. Gå omkring utan att hålla in lilla magisen och:
5. Helt skita i att försöka se cool ut.

Så när jag lämnade gymet den här gången hade endorfinerna gjort, efter att ha intensivtränat de kroppsdelar som ännu inte gett upp, och de skulle bara våga, att jag kunde trippa bort till sonens fotbollsmatch vid b-plan.
Endårfiiiiiiiiinerna vettni! Vilka vänner!