För de som tror sig veta att jag inte har alla hästar i hagen tänker jag spä på det hela med att berätta att naturen talar till mig. Jag har pluggat och börjat ett nytt jobb, haft flera sysselsättningar samtidigt som jag försökt få ihop livet med barn, familj, läxor, fotboll och bandy- och fotbollsträningar. Utan återhämtningen eller riktig semester. Bara kört. Kroppsarbete, säljarbete, skola, skrivdröm. Trott att jag levt i min dröm utan att känna efter.
Man borde liksom fattat att det inte skulle gå, att man inte är Superhero. Om någon därute tror sig vara Superhero och har lyckats med det mer än två år kan ni mejla mig på mia.alfredsson@telia.com och då vill jag också ha framtidsvisionerna med, nedtecknade med mål. Så jag kan konfrontera er senare. När ni sitter hos psykdoktorn, eller på sinnesrogudstjänst med tårar i ögonen.
Att vara så duktig och så orolig att man tog för kort semester förra året har resulterat i hjärtklappning, ångest, blackout och gråt. Gråt av smärta för att kroppen säger ifrån, sömnlöshet av ängslan för framtid med en a-kassa som pressar och fruktan för att behöva f-kassan någongång som inte står på vår sida längre för de smärtor som inte ger sig efter halva arbetslivet. Jag kan ju bli nekad sjukskrivning om jag bedöms kunna jobba med något annat, så vad tjänar det till att försöka. Jag kämpar väl ett tag till…
Och allt detta för jag inte sagt ifrån i tid.
Men nog är det så att riksdagen beslutar utifrån regeringspropositioner och motioner och regeringen ser till att det blir som riksdagen beslutade. Det utfärdas order för myndigheterna att följa - med ohälsa som följd för några stycken här i Sverige. Några däruppe måste veta att några därnere kommer att fara illa men de beslutar ändå, eller? Procenten som far illa är försumbar, eller?
I den bästa av världar, västvärlden där har vi det så bra så bra. Om vi jämför oss med jordbävningarnas Bangladesh, tyfonernas Indien och bombernas Irak. Vi har bara inte vett att skatta våra enkla skatter och leva efter det vi redan vet. Att chips och skräpmat inte är bra för hälsan och naturterapi är viktigt för att ta ett par exempel.
Eller sitter allt i skallen bara, är det bara jag som har fel inställning?
I alla fall naturen. Detta är min första semestervecka och det regnar. Det regnar, det strilar, all sol är bortblåst, som i mitt inre där det bara varit dis ett bra tag. Så det regnar. Och mina tårar faller. Symbolik? Mina tårar vill ut samtidigt som det regnar, åratals tårar kommer. Och efter regn kommer sol.
När jag tar mina femöre, jogersö och stan – promenader med eller utan man eller väninna så regnar det. Och sen kommer denna himmelska stillhet. Stiltje i skogen och utanför den. I mitt huvud. Och efter regn blir färgerna klarare, allt bara är, för att jag ska se, uppskatta. Ormbunkar prunkar. Mossan grönskar, allt är så evinnerligt klart, för att hugga ner stenen inom mig. Lukter är så friska förutom de stråk med mördarsniglar man passerar och vill undvika. De luktar äckel.
Att jag inte kunde uppskatta vårens dagliga förändringar i naturen kan jag bara skylla mig själv för. Stiltjen hoppas jag är naturens sätt att tala om att jag behöver stanna.
Det är nu eller aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar